Stadshuset blev skratthuset

Först ut är 22-åringen Soran Ismail, mest känd från Parlamentet på TV4. Då han inte riktigt har charmat mig i TV, blir hans framträdande en mycket positiv överraskning. Att leka politiker gör han nämligen inte ens hälften så bra som han gör stand up. Han håller sitt nummer förhållandevis rumsrent och lyckas nog fånga många nya fans ikväll.

Soran lämnar över mikrofonen till Messiah Hallberg, som denna afton glänste mest av alla deltagare. Även han är en ny talang i sammanhanget, han har varit aktiv i ett år och karriären har med andra ord bara börjat. Hallberg driver med hela överklassvärlden och går an ganska brutalt mot både fattiga och invandrare, men givetvis med den enorma glimten i ögat. Helt lysande!

Kanadensaren tillika virvelvinden Glenn Wool sticker ut mest i sammanhanget. Språket byts till engelska, scenspråket är yvigt och fartfyllt och ljudnivån skiftar mellan viskningar och gallskrik. Tyvärr märks det att många på Stadshuset har svårt att hänga med i Wools höga tempo, och är man inte van engelskt talspråk är det helt förståeligt. Som någon sa i pausen: Det hade varit skönt med undertexter.

En annan nykomling för kvällen heter Ahmed Berhan. Även Berhan är nykomling, han har inte hållit på i mer än ett halvår och detta blir påtagligt med jämna mellanrum. Han skrattar åt sina egna skämt, vilket sällan är okej (om man inte heter Peter Wahlbeck). Han sluddrar bort många skämt i farten, men det går samtidigt att skönja en kvalitet som säkerligen kommer att poleras fram under den här turnén.

Finlandssvenske André Wickström drar tveklöst hem de största garven och applåderna ikväll, framför allt hos den kvinnliga delen av publiken. Wickström håller den större delen av numret under bältet, vilket jag tycker är lite tråkigt. Sexskämt i all ära, men jag gillar André Wickström som allra bäst när han håller sig till välformulerade och genomtänkta sågningar.

Sist ut är Mårten Andersson, som med självsäkerhet och pondus avrundar hela kvällen. Det är inget snack om vem som har varit med längst i gamet, tio år i branschen blir påtagligt när han kastar sig mellan sitt förberedda material och sådant som bara kommer upp i skallen under aktens gång. En otroligt proffsig och tacksam avrundning på en väldigt underhållande kväll. Sundsvall behöver mer stand up – så när kommer ni nästa gång?