Kvällen till ära har Jetbones sångare Johan Myrgren tagit på sig klänning och sminkat sig, han påminner om New York Dolls sångare David Johansen. Senast jag såg killarna så gick de under namnet Degeneration, men nu har de växt på sig, spelat in en skiva, gjort en hel del spelningar och bytt namn.

Det märks att grabbarna börjar få lite kött på benen. Dom har nu växt i sina skor som tidigare var för stora. Det är inte alls lika slarvigt som tidigare, nu är det välspelat och tajt. Inspirationen hämtas både visuellt och musikaliskt från klassiska rockband som Rolling Stones, Kiss och Faces och lite modernare actionrock à la Hellacopters och Backyard Babies. Något som stör mig är att jag känner igen för många av Jetbones riff, visst det är okej att låna när man spelar rock men Jetbone går över gränsen. Det känns mest som en pastisch på det som redan är gjort, jag saknar originalitet. 

Jetbone börjar bli ett riktigt kompetent rockband, det vet hur man underhåller en publik som dom ständigt har en god kontakt med. Tyvärr når de aldrig något riktigt klimax ikväll, men utvecklingen går helt klart åt rätt håll för Jetbone.