Den Västafrikanska folkpopstjärnan Fatoumata Diawara har ett förflutet där kvinnoförtryck varit en del av vardagen. Ikväll gästar hon snötäckta Sundsvall med sin rebelliska musik och håller konserten på Sundsvalls Teaters scen.

Väldigt odramatiskt kliver Fatoumata på scenen tillsammans med sina fyra musiker. Teatern är varken nedsläckt eller tyst då hon kommer fram, men något händer då Fatoumata tar sin första ton. Jag glömmer det kyliga vinterlandskapet utanför och transporteras till ett allvar, en skönhet och ett Afrika jag faktiskt inte trodde jag skulle få uppleva just här.

Där den västerländska jazzen och popen möter Afrikas ursprung med traditionsenliga rytmer hittar vi Fatoumatas stil. Många av låtarna har en improviserande känsla men bärs upp av en stadig grund i ackord och beat. Tillsammans med riktigt kompetenta musiker bjuder hon på ett program i wassoulmusikens anda. Fatoumata har en fantastisk röst som är både stark och skör på samma gång, den låter på ett aldeles speciellt sätt i den här lokalen. Och hennes gitarrspel gör att musiken tar en popigare form.

Trots att jag inte förstår vad Fatoumata sjunger om i sina texter kan jag känna den starka innerbörden med hennes musik. Vetskapen om kvinnors olika livsöden världen över gör framförandet till en seger i sig. Hon står för Kvinnans rätt att tala och göra musik med stolthet, vilket inte alltid varit självklarhet.

I andra halvlek uppmanar hon alla att dansa tillsammans med henne. Publikstämningen är på topp och tillslut kan jag inte hålla mig utan rör mig lika fånigt som alla andra sundsvallsbor i takt till de afrikanska rytmerna.