Den gamle uven kan fortfarande underhålla
Konsertfesten, Norrporten Arena
Magnus Uggla
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Camilla Bengtsson
Fotograf: Camilla Bengtsson
Det var i min värld länge sedan Per Allan Magnus Claësson Uggla hade nåt vettigt att komma med. Redan i mina tidiga tonår, det vill säga början av 80-talet, så övergick han från glammig rockrebell till att göra fjantpop, där han ställde in siktet på tokroliga texter, gärna med personliga påhopp.
Det hette att han var vass och elak, själv tyckte jag mest att han var töntig med låtar som Jag mår illa, IQ, Joey killer, Fula gubbar med flera. Värst var dock de stompiga umpa-umpa-melodierna, som gav trumhinnorna skavsår.
Men ju fler såna låtar Uggla gjorde, desto mer poppis blev han hos den stora allmänheten, så det var knappast konstigt att han fortsatte på den breda vägen.
Men inför årets turné viskades det att 58-åringen skulle gå tillbaka till sina tidiga plattor och spela låtar han knappt luftat sedan dess. Det ryktet stämde till viss del. Men det fanns annat positivt också.
Uggla och hans tajta kompband drog direkt igång med nya Bara jag får komma hemifrån, det rockigaste han fått ur sig på drygt 30 år. Han såg dessutom nästan ut som på den tiden, vilket är en bedrift i sig. Samma krulliga hår, med solbrillorna på plats och den släpiga stockholmsdialekten intakt.
Under kvällen körde han några av sina 70-talsdängor, till glädje för de många sextitalisterna i publiken. Av dem var det roligast att höra Jag skiter och Vår tid-1977. Klassikern Varning på stan lessnar man ju inte heller på. Johnny the Rucker, melodifestivalbidraget som kom hopplöst sist i tävlingen 1979, hade klätts i en märklig discokostym, med stråkar och bas som lät lånade från Boney M.
Och faktiskt hade han försökt att släppa lite på marschmusiken. En fiol var återkommande och lättade upp ljudbilden. Den kunde dock inte rädda senaste singeln Tänker på dig. Herregud, vilken bedrövlig dansbandcountry.
På slutet kom förstås enfaldiga allsångsfavoriter som Kung för en dag och Dansar aldrig nykter. Men samtidigt, det är svårt att vara sur när hundratals ölskummiga människor står och skrålar ikapp. Så okej, det var rätt kul att se ugglan flaxa trots allt.
