Bandets tredje platta, The Darker Instinct, har fått blandad kritik hos recensenterna. Både Aftonbladet, Expressen och DN har gett skivan betyget ett av fem möjliga, och aldrig har väl sågningar blivit så kommenterade och besvarade på nätet som nu. Trognare fanskara än Takidas går nog knappast att hitta på den här sidan av Atlanten, och inga är nog gladare än killarna själva.

Men vad är det då som gör att pressen gång på gång ratar Ångekvintettens plattor, medan fansen sover med cd-plattorna under huvudkudden? Vad är det som gör att landets kunniga skribenter knappt vill ta i Takida med tång, medan bandet säljer slut på arenor och får guld- och platinaplattor till höger och vänster? Har musikrecensenterna helt enkelt inte fattat grejen, eller är det resten av Sverige som saknar musiksmak? Det är inte min uppgift att svara på dessa frågor, men ni får hålla med om att det är en intressant frågeställning.

Känsligare ämne får man nämligen leta efter i en tidning som råkar heta Sundsvalls Tidning. Många kanske inte känner till detta, men det har under några år varit väldigt tyst mellan killarna i Takida och nöjesredaktionen på Sundsvalls Tidning. En barnslig konflikt som jag hoppas ska försvinna.

I korta drag, och ni får gärna rätta mig om jag har fel, handlar konflikten om att en före detta skribent på ST för några år sedan gav Takida en riktigt dålig liverecension. Kanske var sågandet befogat, kanske var det onödigt elakt. Hur som helst har detta groll lett till att Takida sedan dess har avtackat sig intervjuer med ST, som efter några försök till intervjuer därefter gett upp att ens försöka få kontakt med grabbarna.

Under min praktik i våras gjorde jag därför ett tappert försök att begrava stridsyxan (trots att jag inte själv varit inblandad i detta gräl), då jag som Ångebo känner ett par av killarna rätt väl. Men även där fick jag ett artigt ”nej tack”. Jag försökte i alla fall sträcka ut en hand. För visst vill väl ni läsare veta hur det går för Sveriges största rockband utan att behöva snegla i konkurrentens reportage?

Därför kommer jag med en vädjan, ett öppet brev, till killarna i Takida: Ska vi inte göra ett litet försök till att låta gammalt groll vara glömt? Vi har bara att vinna på detta. Jag gör gärna ett öppenhjärtigt reportage om er, och har inga avsikter att skriva obefogad skit. Jag tror att fansen håller med mig om detta.