Ilska är inte min starka sida, men i dag väljer jag att vara grymt irriterad och tjatig om en grej. En ofantlig mängd kvinnor och män lyssnar på rock’n’roll och popmusik varje dag. En något mindre mängd kvinnor och män skapar sådan musik. Av någon anledning märks kvinnorna väldigt mycket mindre.

Genom åren har det skrivits och talats mycket om det här men ändå förbättras jämställdheten bara med släpiga myrsteg, om ens det. Jag skrev själv om det för fyra år sedan. Hur mycket har hänt sedan dess? Det talas fortfarande om tjejband. I Rock’n’Roll Hall of Fame finns sju procent kvinnor. Det har journalisten Fredrik Olsson räknat ut. Sju procent genom tiderna.

Nyligen läste jag att en nöjessäsong skulle inledas med två kvinnliga världsartister. Skulle de ha skrivit motsvarande om det hade varit två män? Antagligen inte. Normen är fortfarande en man. Men en artist är en artist oavsett kön, vilket P3 Guld valde att markera genom att 2009 ta bort könsuppdelningen i kategorin Årets artist. Många av oss applåderade.

Däremot verkar åtgärden inte direkt gynna kvinnorna, om man ser till utfallet. Jag antar att det var många som såg Debatt i SVT eller läste om kritiken mot P3:s brist på brudar i den snygga galan. Årets artist vanns av en man, Lars Winnerbäck och det var väldigt få kvinnor som var nominerade i de olika kategorierna.

Totalt var en av de nio vinnarna kvinna. En enda. Och Grammis var inte så värst mycket bättre: fem av tjugoen stycken.

Det sägs bli en fantastisk live-vår här hemma, förresten. Sundsvall har en väldigt levande musikscen på flera fronter nu och det är toppen. Men tittar man på vad till exempel Aveny erbjuder i live-gig framöver är det extremt glest med tjejer. En väldigt liten procent av alla dansband eller coverband har kvinnliga medlemmar varav det ena faktiskt består av enbart kvinnor, CC & Lee.

Det är bara Sundsvalls Jazzklubb som ståtar med nästan varannan damernas. I Tonhallen får Jill Johnson ensam representera kvinnan bland musikartisterna och även på Pipeline och i Stadshusets utbud är tjejerna färre än killarna. Självklart finns det chans att se kvinnor på scenen i vår, men det är verkligen inte jämställt.

Varför är det här ett problem, och vad ska man göra åt det? Det handlar naturligtvis om demokrati och allas rätt att få samma chanser oavsett kön och så vidare. Dessutom är det viktigt att det finns förebilder av alla sorter. I producentgruppen för P3 Live har vi – eftersom vi också visade oss vara rent usla på jämställdhet – vidtagit olika åtgärder för att få in fler kvinnliga artister i programmen.

Bland annat tar vi upp ämnet på varje veckomöte. Det gjorde vi inte tidigare. Vi måste tjata om det för att hela tiden hålla oss medvetna. Ända tills vi nått målet med lika många kvinnor som män.

För övrigt är jag den enda kvinnan av fem musikkrönikörer i den här tidningen.