Svenska massmediers go-to-girl när det gäller så kallade sociala 
medier, den före detta ST-medarbetaren Sofia Mirjamsdotter, bad sina 
vänner på Facebook om råd tidigare i veckan. Frågan var huruvida hon 
skulle medverka i SVT-programmet Debatt eller inte. Givetvis, tyckte 
de flesta. Sofia själv var inte lika säker: "Har jag tid att avvara 
ett dygn för att bli avbruten i teve?

"

Men på torsdagskvällen satt hon där, i studion i Göteborg, och blev 
avbruten i ytterligare en undermålig debatt i Debatt. Kvällens ämnen 
var manlig sexualitet respektive porrmössan. (Om du inte känner till 
porrmössan, fråga inte. Den är inte viktig i det här sammanhanget.)



I programmets diskussionsforum på svt.se hade redaktionen inför 
sändningen försökt piska upp stämningen med halvsanningar och 
kvällstidningsspråk. Ett vikariat som inte förlängts, eller om det var 
en anställning som inte blev av, beskrevs som att någon fått sparken. 
Debattredaktionen är så fokuserad på att göra sina ämnen saftiga att 
verkligheten blir oviktig. Sparken eller inget nytt kontrakt, sak 
samma liksom. Redaktionen undrade också om alla män är presumtiva 
sexköpare.



Det är billigt, spekulativt och simpelt. SVT tycks inte ha något 
intresse av att faktiskt komma någonstans i resonemangen. Tonvikten 
ligger på att använda överord och hetsa två sidor mot varandra i en 
stressad debatt så polariserad att de inblandade inte ens talar om 
samma sak. Det är skamligt dåligt.



Sofia Mirjamsdotter gjorde vad hon kunde, men hon borde ha stannat 
hemma. Vi andra gör bäst i att sluta titta på Debatt.



I frågan om manlig sexualitet lyckades redaktionen inte ens hitta två 
sidor. Det är väl svårt att få tag på någon som vill ställa sig upp 
och säga att alla män vill köpa sex. Blev det då mindre bråk och mer 
samtal? Blev det intressant och givande? Nej nej. Programmet bjöd 
istället in en artist, Kishti Tomita, vars enda uppgift var att vara 
känslomässigt överstyrd utan att ha några som helst kunskaper i 
frågan. Hennes utbrott, hennes "sanningar" baserade på lite annat än 
personliga betraktelser, klassas förmodligen som "bra tv" av 
programredaktionen. För mig som tittare är det en garanti för att 
debatten blir helt ointressant.



En sak fick jag i alla fall med mig från veckans Debatt: 
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) 
framstår fortfarande, långt efter "män är djur-historien", som en 
ytterst tvivelaktig organisation. Det är i alla fall intrycket man får 
av de representanter de skickar fram. I Debatt var Roks-ordföranden 
Angela Beausang den som lyssnade sämst och bara vände allting mot alla 
män, som när hon sa att det är "klar varning" för "så kallade" goda män.



Att man ska vara särskilt misstänksam mot män som är goda låter precis 
lika illa som det gamla "en kvinnas nej betyder inte alltid nej".