Melodifestivalen är en brokig historia den här gången. På många sätt.



Bland gårdagens vinnare hittar vi finalisterna Salem Al Fakir och Ola. 
Och till den årliga evighetstävlingens andra chans går Jessica 
Andersson och Pain of salvation.



Även om den klassiska schlagerlåten sedan länge fått sällskap av andra 
genrer i Melodifestivalen kändes låtarna spretigare än någonsin den 
här första deltävlingen 2010. Inget av de åtta bidragen liknade något 
av de andra. Och det ska så klart vara långt mellan topparna och 
dalarna, annars flyter låtarna bara ihop. Då får man ta att tandköttet 
börjar blöda av tristess när band som Pain of salvation snarkar bort 
tre minuter av programmet. Hur tänkte SVT med det framförandet? Hur 
tänkte bandet? Ganska rätt uppenbarligen, eftersom bidraget gick 
vidare till andra chansen. Herregud.



Bilderna i artistpresentationerna var av någon outgrundlig anledning 
gjord i serietidningsform och deltagarna fick alla berätta om ett 
gammalt misslyckande och hoppas att det skulle bli bättre i den här 
tävlingen. Det enda roliga med det var liknelsen mellan Salem Al Fakir 
och Karl-Bertil Jonsson.



Schlagergeneralen Christer Björkman gjorde i inledningen entré i 
uniform och jämförde slaget vid Poltava 1709 med 2009 års 
Eurovisionsschlagerfinal i Moskva. "Åter fick svenska trupper se sig 
besegrade på rysk mark.

"

Och brokigheten tar inte slut där.

Programledarna är fler än någonsin under Melodifestivalen 2010 och de 
är sammansatta som en helt galen pytt i panna; en komiker, en artist 
som var med och tävlade så sent som förra året och en gammal 
actionstjärna.



Christine Meltzer var väl okej i Ö-vik i går, men hon är varken ett 
stjärnskott eller något extra. Dolph Lundgren blåste taket av 
Fjällräven Center med sitt Elvis-möter-Supernorrlänningen-nummer, men 
han är ingen vidare programledare. Han kommer dock undan med det. 
Under kommande deltävlingar ska han dessutom bara delta via inspelade 
inslag. Måns Zelmerlöw är fyndet i sammanhanget. Han kan börja varva 
sitt sjungande med programledarjobb vilken dag som helst.



Efter att ha varit med i cirkusen under hela veckan kan man konstatera 
följande:



Vissa melodier som ljudmässigt låter bra på plats i arenan går inte 
alls fram genom tv:n. Det är som att delar av dem försvinner vid 
utsändningen. Basen, till exempel. Det gäller bland annat Anders 
Ekborgs och Salem Al Fakirs låtar.



Dolph Lundgren har plötsligt blivit en folkhjälte. Vem kunde tro det 
när vi hånlog åt Ivan Drago?



Och något lite utanför själva tävlingen: En evenemangsarena ska ligga 
i stan.