”Vad du än gör – starta inte vår Playstation 3 idag!”. Det fick pekas med hela handen när sambon bänkade sig i spelsoffan med en kaffekopp i handen och Heavy Rain i tankarna. För om det var något Playstation 3-ägare inte skulle göra i måndags var det just starta sin konsol. Åtminstone inte om man som jag var ägare av den tjocka varianten. Det var nämligen så att datumsystemet för konsolen hade fått globalt spunk av milleniebuggkaraktär. Av någon anledning trodde nämligen enheterna att det i måndags var den 29 februari istället för den 1 mars vilket innebar förvirring bland kretsarna och en rad olika problem här och där. Det rapporterades om att datum flyttades bak till 1999, att troféer försvann och att jorden gick under. Typ. Det rådde snudd på domedagsstämning på spelforum, Facebook och Twitter när löpelden om Sonys teknikfadäs gick som hetast. Och knappast blev det bättre av att Sony bara dagarna innan skottårsarmangeddon inträffade släppte en av sina hetaste, exklusiva titlar 2010. Heavy Rain. Eller att det i stora delar av Sverige var sportlov. Som sagt. Mycket ledsna miner både här och där. Men lyckligtvis varade undergången inte så länge. På tisdagen, det vill säga den andra mars, förstod konsolerna att det faktiskt var mars och inte en ickeexisterande skottdag så nu är allt frid och fröjd. Att det däremot kunde hände är snudd på skandal. Inte för att allvarliga eller märkliga hårdvarufel är någonting nytt den här generationen. Hemma hos oss har vi i dagsläget råkat ut för fyra kraschade Xbox 360-konsoler och det känns som att vi förmodligen kommer vara med om en rad ytterligare fadäser innan det blir generationsskifte. Och tråkigt nog är det ett pris vi verkar få betala för dagens mångsidiga konsoler som till skillnad från föregångarna dessutom har längre livstid.

Det kan förmodligen låta konservativt att en gammal tv-spelsräv som undertecknad tycker den här utvecklingen är lite för snabb, lite för opersonlig. Att det, ursäkta klyschan, var bättre förr. När inte konsolerna var smyguppkopplade hela tiden med tillhörande blåblinkande spöksken (Nintendo Wii – jag tittar på dig!), när man inte behövde ta hem tusen uppdateringar för att kunna spela ett spel man inte lirat på något år (Playstation 3-titlar känner träffade!) och när en frusen bildskärm inte behövde betyda hjärtat i halsgropen (Xbox 360 har en tendens att skapa viss RROD-fobi). Eller som nu – att en minibugg någonstans lamslog en hel hög Playstation 3-konsoler. Visserligen bara för en dag. Visserligen utan större biverkningar på det stora. Men ändå, så var det aldrig när man spelade Nintendo 64. Å andra sidan hade man då fullt sjå att hålla huvudvärken borta på grund av all suddighet, den rekordplastiga kontrollen och de hiskeligt dyra spelpriserna. Så det var kanske inte bättre förr. Även om konsolerna var pålitligare.