För en dryg vecka sedan, lördagen den 10 december, släppte den amerikanske komikern Louis CK sin senaste ståupp-film Live at the Beacon Theater. Inte på bio, inte på dvd, utan på sin egen webbplats. För fem dollar kunde vem som helst, var som helst i världen, ladda ner filmen för att spela på sin dator, bränna på en dvd, ta med sig i telefonen eller kolla på med surfplattan. Inga restriktioner, inget kopieringsskydd, bara tuta och köra.

Louis CK såg det som ett experiment och frågade: Skulle människor betala för filmen, eller skulle bara en handfull köpa den och resten ladda ner den från de illegala sajter där filmen med all säkerhet snabbt skulle göras tillgänglig?

Tre dagar senare hade Live at the Beacon Theater sålt i 110 000 exemplar. Louis CK hade fått tillbaka pengarna han lagt ut för produktionen och även gjort en hygglig vinst. Dessutom fortsätter filmen förmodligen att sälja ett tag till.

Louis CK har varit aktiv på nätet under det här experimentet, både på sin egen webbplats och på forum som Reddit. Han har förklarat hur han tänkte när han valde att släppa filmen på det här sättet, han har redogjort för försäljningen och han har diskuterat piratkopiering och kundbemötande. En ack så liten detalj som kom upp i en diskussion på just Reddit är hur Louis CK valt att utforma formuläret som man fyller i för att köpa filmen.

Du vet den där lilla kryssrutan som alltid finns, där man ska säga om man vill "veta mer" i framtiden, alltså om man vill ha reklamutskick, där brukar "ja" oftast vara förvalt. Där markerade Louis CK istället "nej", men inte bara med ett nej utan med de känslor som ofta väller upp när man konsumerar på nätet: "Nej, lämna mig ifred för evigt din feta idiot."

När vi köper den här filmen vet vi alltså följande:

1. Det är upphovsmannen som har betalat för produktionen och det är upphovsmannen som får betalt av mig. Det finns inga mellanhänder i form av filmbolag eller butiker.

2. Ingen kommer att använda mitt köp som svepskäl för att bygga upp ett kundregister och sedan bombardera mig med reklam.

3. Vi får göra vad vi vill med filmen vi köper. Louis CK lägger sig inte i hur många datorer vi kopierar den till eller om vi bränner den på dvd. Det får vi sköta själva.

4. Vi behöver inte registrera oss för betaltjänsten som Louis CK valt att använda (Paypal). Vi lägger inte grunden för någon slags relation, som många sajter annars vill att vi ska göra, utan vi får bara betala och sticka.

Det här sättet att göra affärer är förstås förbehållet artister som redan har arbetat upp en publik. Louis CK är en av världens populäraste komiker, han har massor av fans som följer honom. Det här skulle knappast ha varit möjligt när han var ung och oetablerad. Men som experiment är det likafullt väldigt intressant. Konsumenterna får köpa sin produkt för ungefär en fjärdedel av vad den skulle ha kostat att köpa på traditionellt sätt. Produkten är öppnare och mer tillgänglig, utan de stora bolagens restriktioner och pekpinnar. Och upphovsmannen får betalt.

Framtidens film- och skivbolag kanske får finna sig i att vara plantskola och tjäna pengar på nya, unga talanger. När artisterna sedan är etablerade kan de sköta sina egna affärer, till förmån för både sig själva och sin publik.