I min förra krönika, den 30 december, försökte jag kolla i spåkulan för att se vad det här året hade att bjuda. Det fanns helt klart många nya intressanta saker att se fram emot, men det som slog mig häromdagen var att nu börjar det dyka upp redan begravda projekt.

I onsdags blev det klart att Refused har återuppstått efter 14 år i träda. Och det för två gig, ett på Way out west och ett på Coachella i USA.

Det kändes som en hyfsat oväntad comeback med tanke på att de verkligen högg i sten att de aldrig mer skulle ställa sig på en scen tillsammans igen. Men skam den som ger sig. Det hör ju till och med till vardagligt politiskt hyfs nuförtiden.

En för mig större musikalisk återförening är Soundgarden på Sweden Rock Festival. För ett par år sedan stod det klart att det gamla Seattlebandet skulle börja spela igen. Det ryktades om en ny skiva också, men det har jag inte sett något av än. Chris Cornell har i mitt tycke en av de bästa rockrösterna någonsin och med skivor som Bad motor finger och Superunknown i bagaget borde det inte kunna bli något annat än succé. Det enda som skulle kunna fälla dem är om de har hunnit bli lika oinspirerade som de var innan de lade av 1997. Man såg att Chris Cornell var någon annanstans i sinnet när han stod på scen.

Soundgarden var också en del av grungescenen som växte fram i Seattle i början av 1990-talet. Mer om det kan du läsa i morgon när Thomas Björling än en gång sätter tänderna i en musikgenre. Något att se fram emot.

Nu är det också officiellt att Black Sabbath återförenas i år med original-lineupen Ozzy Osbourne, Tony Iommi, Geezer Butler och Bill Ward. Bandet headlinar Download Festival den 10 juni. En stor världsturné är på gång och de stannar till i Sverige.

Dessutom kommer bandet att släppa sitt första album med originalmedlemmarna på 33 år och plattan produceras av självaste Rick Rubin.

Jag såg dem på Hultsfredsfestivalen 1995 och det skulle vara trevligt att se rockveteranerna en gång till innan de slutar spela helt, med tanke på att Tony Iommi diagnosticerats med cancer.

Jag vet inte om det går att säga att det är en återförening, men något från förr hittar vi här i Sundsvall också. Left Hand Solution firar 20 tunga doom-år på Club Deströyer den 3 februari. Jag såg dem i början av 1990-talet på Tallnäsgården i Timrå. Kicki Höijertz sjöng då, och ska tydligen göra det igen. De var typ störst i världen den kvällen.

Slutligen höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när en kollega frågade mig om Dire Straits-affischen som är uppsatt nere i vår reception. Till Tonhallen i höst. Hjälp, har jag och hela medie-Sundsvall missat detta! En snabbkoll visade att det var ett tributeband som kommer hit. Förståeligt, men säkert också trevligt.

Det skulle vara lite märkligt om Mark Knopfler skulle uppträda på ett sådant, i sammanhanget, litet ställe, men konstigare saker har hänt.

Tre våta comebackdrömmar

1. Har Silverbullit lagt ner? I sådant fall bör de genast börja spela igen. Det bästa svenska bandet – ever.

2. Guns 'n' Roses innan Chinese democracy. Ja, hela originaluppsättningen och Axls förstånd går inte att få tillbaka. Men jag hann inte se dem så det skulle vara fantastiskt.

3. Talking Heads. Jag måste nämna ett band i new wave-vågen och David Byrne och hans konstskolekompisar vore kul att se tillsammans igen.