Att resa är att skämmas en smula
Relaterat
På nätet, den nya tidens fikarum, är våra resor fortfarande det vi framhåller allra mest – tillsammans med barnen, maten och lyckade kliv på karriärstegen. Men håller det på att förändras? Är resande på väg att bli den nya skammen?
De många Thailandsresenärerna har ständigt fått på tafsen. Förr var det för barnprostitutionen, nu är det för fattigdomen och landets många risiga arbetsförhållanden. Och kritiken gäller allt fler resmål. Att solsemestra är att vara kolonialist. Fråga Jennie Dielemans, författare av reportageboken Välkommen till paradiset, som handlar om den globala turismens konsekvenser.
Så här skrev Hanna Hallgren i Aftonbladet när boken kom ut för fyra år sedan: "Välkommen till Paradiset ser ut precis som en reseguide. Den borde medfölja varje gång någon införskaffar ett reseguideexemplar. Vill vi resa borde vi också lära oss väsentligheter om turistindustrin: om dess historia och om dess cyniska och korrupta samtid."
Det har länge varit ekologiskt i butiken, grönt i bensintanken och sorterat bland soporna. Om batteriet hamnar fel mår vi lite dåligt, om så bara för en sekund. Om byxan visar sig vara sydd av barn blir vi klädsamt upprörda och säger att priset minsann var misstänkt lågt. Men vi har hela tiden fortsatt att resa med högburet huvud. Kanske är det slut med det nu.
Efter att bokstavligen ha rest jorden runt på nio dagar känner jag ett styng av dåligt samvete när jag kommer hem. Det är inte lika roligt att berätta om resor längre. Det har liksom sjunkit in att jag ska må dåligt över flygbränslet, över alla små engångsförpackningar, över de billiga tax-free-produkterna. Det är ju alltid någon som betalar. Miljön, de mindre bemedlade. Allt medan storföretagens aktieägare blir rikare och jag får en varm handduk att torka bort den ofräscha flygplansluften med.
Det har alltid ansetts belevat att resa. Den som är nyfiken, aktiv och intelligent reser. Den som inte reser är implicit motsatsen. Men med ökad kunskap om den globala turismens höga pris för människor och miljö är det där på väg att vända. Inom kort är det kanske den som sitter hemma och läser om världen som är vidsynt, medan den som flänger omkring och ser saker med egna ögon är den inskränkta.
Om man kan uppleva en revolution via mobiltelefonen måste det väl duga för en futtig semester också.
Den här vintern har vi sett vad vinstintresse har gjort med äldrevården i Sverige. Sverige. Landet där fackföreningarna står som spön i backen, där det finns lagar och regler om allting, där de fria journalisterna gräver i våra många offentliga handlingar. Tänk då vad som sker bakom all-inclusive-kulissen i de fattiga diktaturstaterna där du stolt prutar på priset med någon som bor i ett skjul.
Medan jorden går under ägnar vi oss åt ironiskt twittrande om en gubbe med mustasch som våra tidningar och tv-kanaler har bestämt är viktigare än allt annat. Om några timmar håller han presskonferens. När du läser det här har skiten förhoppningsvis blåst över. Till nästa Toblerone, naturligtvis köpt i tax-free-butik.
Trevlig resa!




















Senaste kommentarerna:
Skrivet 22 jan 2012 20:38 H.N (Ej registrerad)
Men du är ju för bra du kusin.
Skrivet 22 jan 2012 23:10 T.S (Ej registrerad)
Intressant och mycket tänkvärd krönika. Lustigt dock att så många skriver att jorden kommer att gå under, när man i själva verket syftar på mänskligheten! Vi agerar som om vi äger jorden och har svårt för att acceptera att jorden kommer att klara sig alldeles utmärkt efter att vi slutat att existera.
Skrivet 24 jan 2012 08:58 Lotta (Ej registrerad)
Stort av dig att trots Co2-utsläppen, plastförpackningarna och dåligt samvete, ändå resa jorden runt men så är det med stora Konstnärer; inget står i vägen för KONSTEN. Tack!
Lotta Lindén
Skrivet 27 jan 2012 07:49 Håkan Norberg (Ej registrerad)
T.S: Tack! Och: Jag gissar att mänskligheten är förmögen att ta hela jorden med sig i fallet.
Lotta: Det är ju så där med vissa insikter, de kommer först med erfarenhet.