I april förra året skrev jag en optimistisk krönika om hur det bubblade i spelsverige med två färska speltidningar på ingång utöver andra stora satsningar på spel. Nu är det dags att vara lite mer pessimistisk, åtminstone när det gäller tryckta magasin. Det bubblar fortfarande i spelsverige, men formaten är annorlunda och frågan är hur länge det faktiskt kommer fungera att göra papperstidningar om spel på det sätt som är fallet nu. Fjolårets nya tidningar, Fienden och Laser, gjorde knappast någon praktsuccé. Fienden sålde visserligen ut det första numret där man hade en helt ny vinkling på spelskrivandet, men därefter har det varit tyst. Nummer två ska släppas någon gång (När det är färdigt enligt redaktionen) och det är en minst sagt vag tidsangivelse. Laser i sin tur lades ner efter enbart ett nummer. Häpp. Tryckt spelmedia har det minst sagt kämpigt. Däremot går det utmärkt för radioprogrammet P3 Spel som lanserades i samma veva och det är kanske på de fronterna som spelbevakningen kan utvecklats. För frågan är nämligen om vi verkligen behöver speltidningar på det sätt vi tidigare gjort.

Ämnet aktualiserades nyligen när familjen fick tillökning med tillhörande ommöblering av lägenhet som i sin tur innebär att även källarförrådet behöver genomgå en större utrensning. I källarförrådet har vi bland annat speltidningar. I mängder. Många årgångar av Super Play, Reset och Level. Tidningar från tider när tidningsformen faktiskt var det enda sättet att bli uppdaterad inom spelvärlden. Därför känns det lite nostalgiskt jobbigt att slänga vältummade exemplar av Super Play där reportagen blivit lästa flera gånger samtidigt som recensionerna var a och o i vägledning inför spelköp. Det fanns nämligen inga andra sätt att ta reda på vilka spel som var köpvärda och inte. En speltidning och en åsikt kunde dock bädda för felköp på annat sätt än idag. Dessutom var förtittarna och reportagen det som visade vad som skulle komma sen. Även där var detta den enda informationskällan. Så naturligtvis blev tidningarna lästa på ett helt annat sätt än idag. Idag är tidningarna inaktuella redan dag ett. Recensionerna är utkonkurrerade av recensioner på nätet där i princip vem som helst kan ge egen input. Spelsidor, spelbloggar och privatpersoner. Spel har dessutom tagit sig in i allmänmedia på ett helt annat sätt och om inte det vore nog finns det ofta demoversioner att ladda hem, enkelt och lagligt. Också förtittarna har blivit mer eller mindre överflödiga. Förutom att de är inaktuella tidigt så har webben fördelen att producera rörlig bild och en välsvarvad trailer säger ofta mer än tusen ord.

Så, speltidningarna i sin gamla form lever på lånad tid. Idag har vi egentligen bara PC Gamer och Level, men utveckling är ett måste för att överleva. Level har tidigare publicerat sina tidningsrecensioner på sin sajt Loading, men gick nyligen ut med en förändring där en egen Loadingredaktion ska producera exklusivt material till webben. Vilket är rimligt om man inte vill döda sin egen tidning genom att gratis (och tidigare) lägga upp tidningsmaterial online. Varför då köpa en tidning? Och varför ska vi egentligen köpa en speltidning? De till bredden fyllda tidskriftsamlarna med Super Play kommer nog aldrig att få en efterträdare. Och det är kanske därför det känns lite extra jobbigt att slänga dem.