Vägen till NHL Winter Classic följer hockeylagen New York Rangers och Philadelphia Flyers under några veckor fram till den stora, årliga utomhusmatchen. I fyra avsnitt kommer vi närmare spelarna och ledarna än all världens sportsändningar lagda på rad. Det ger en detaljerad och fascinerande inblick i proffshockeyvardagen, men också något mer. Något om mänsklighet, motivation och ekonomi till exempel.

De här människorna har mer än vad någon behöver av allt – boende, bilar, prylar, kläder – men kan ändå göra en ganska stor sak av vem som ska betala middagen på restaurangen. En spelare frågar noga om juicen ingår innan han börjar bälga i sig vid frukosten. Och Henrik Lundqvist, den svenske målvakten i New York Rangers som kör en svårt överdimensionerad bil, spelar på en Epiphone-gitarr, alltså en farmarlags-Gibson, när han hobbymusicerar.

Det är massor av överflöd, allt någon kan önska, varvat med något som nästan liknar snålhet. Allt till synes fullkomligt irrationellt. Här skulle det vara fint med en socialantropologisk avknoppning av serien, rakt in i Kunskapskanalen. Varför är vi så här, vi människor?

Det är svårt att inte bli imponerad av en produktion som Vägen till NHL Winter Classic. De har kameror och mikrofoner överallt. Vid rinken, i båset, i spelargången, omklädningsrummet, bussen, utanför bussen (framför och bakom), på flygplatsen, i flygplanet, hemma hos spelarna, i bilarna, på restaurangen, i hobbyrummet, på familjeutflykten, vid julmiddagen, och så vidare. Och det är inga skräpbilder. Nästan varje tagning är bländande snygg, ofta också talande. Dessutom vet jänkarna bättre än alla andra hur man gör storslagen underhållning i allt från grafik till musik och klippning.

Ambition, budget och genomförande går hand i hand, allt håller högsta klass i Vägen till NHL Winter Classic – ända tills någon öppnar munnen. Då rinner de vanliga sportplattityderna ut.

Under det första avsnittet gör den här tomheten att man kan vackla, trots allt det andra som är så väldigt bra. Kan det här verkligen vara intressant? Men allt eftersom spelar det mindre roll. Ju mer vi får se, desto oviktigare blir det tomma snacket om "get a good start" och "keep it simple" och "one shift at a time". Eller kanske så här: Desto mer förstår man att allt som sägs inte kan vara djupsinnigt eller ens särskilt givande i en vardagslunk som faktisk består av ett simpelt spel, en testosteronstinn lek, förvisso med massor av miljarder i potten.

Prova själv att fängslande beskriva något trivialt som du gör varje dag. Du kör en tvättmaskin i taget, eller hur? Försöker få till en bra start med ungarna på morgonen. Allt kan hända på dagis! Om vi bara fokuserar, om alla gör vad de ska, så kommer potatisen att bli fint kokad och bordet dugligt dukat. Jag är bara glad att vara här, tacksam för min familj, och bla bla bla ...

Vägen till NHL Winter Classic visar allt detta. Dessutom bjuder serien på porträtt av några riktigt härliga hockeymänniskor.

De fyra avsnitten finns i SVT Play i ytterligare några dagar.