Det var länge sedan jag var i närheten av att vara en idrottsman. Ändå känner man igen ett startskott. En början på ett lopp som slutar någon gång i juli i år.

Det är naturligtvis Gatufesten jag snackar om. När det första artistsläppet genomförts är det som om man är ute på grönbete för första gången på året.

Givetvis har man kunnat spekulera i vilka artister och band som kommer hit innan, men det är inte samma sak.

Nu finns det helt plötsligt utrymme för att döma ut de som är klara och fortsätta önska annat. Underbart. Gatufesten är den största nöjeshändelsen under året så det är inte konstigt att de flesta har en åsikt om hur den formas.

Jag hade tänkt att jag ska tycka till också.

Jag kan börja med de första bokningarna.

Hoffmaestro är inte hundraprocentigt min bag men jag tänker inte följa den allmänna kritikerkåren och avfärda dem. Jag såg dem på Urkult i Näsåker för några år sedan och publiken gick komplett bananas. Jag var tyvärr lite gubbigt trött och orkade inte stå kvar. Jag kan tänka mig att ge det partybandet en chans till. Dessutom funkar de säkert kanon på Gatufesten.

Eldkvarn måste jag erkänna är en liten blind fläck. Vänta, det där fick jag inte skriva vad? Som journalist och kille mellan 30 och 40 måste man gilla Dylan, Springsteen och Eldkvarn. De låtar jag har hört är visserligen bra och för trogna fans är det säkert ett gott besked.

Det jag lite oväntat tyckte var den roligaste bokningen var Rebecca & Fiona. Väldigt fördomsfullt tänkte jag att: vad kan två brattiga Stureplanstjejer göra för skiva? Resultatet är snygg och svängig electro. Att det ryktas att de har en grym liveshow skadar inte heller.

Vi ställde en fråga på ST.nu om man var nöjd med de tre första bokningarna och vilket band man helst ville se på Gatufesten.

Det skapade ett stort engagemang. Det efterfrågades framförallt mer metal och det första släppet både risades och rosades.

Själv måste jag säga att det är en väldigt bra början. Ingen av bokningarna är i sig av hjärtattackskvalitet men tillsammans en stabil grund att stå på med möjlighet att breddas och spetsas till.

Jag skulle gärna se att Jonathan Johansson kom tillbaka till Sundsvall. Han förföriskt vackra konsert i början av februari tål en repris.

The Soundtrack of our lives kommer med nytt i april. Då borde en turné inte vara för långt borta. Alltid bra.

De ockulta hårdrockarna Ghost vore en fantastisk bokning eller sludgerockarna Cult of Luna. De såg jag på Storsjöyran för några år sedan och de kan verkligen bygga upp en magisk stämning.

Jag upptäckte cellisten och popartisten Linnea Olsson för några dagar sedan. Hon skulle vara intressant och se på en mindre scen.

Apropå det är det spännande att se vad Sensusscenen kommer att erbjuda det här året. Där finns det möjlighet att upptäcka nytt.

Då har jag inte ens kommit in på alla artister i öltälten. I höstas porträtterade vi några av stadens trubadurer och några av dem kommer säkerligen synas på Gatufesten.

Tre (förmodligen omöjliga) önskebokningar

1. Morrissey. En otrolig underhållare som fortfarande gör bra och viktig musik.

2. Soundgarden. De spelar på Sweden rock, men jag vet inte om jag kan åka. Ett av favoritrockbanden.

3. Silverbullit. Återuppstå och kom till Sundsvall, snälla. Bästa livebandet.