För ett par veckor sedan talade vi om sexuella trakasserier, i går handlade det om sperma. Välkommen till Melodifestivalen 2012. Det är ganska spännande, eller hur? Om man bortser från musiken.

Jag var på middag hos vänner i går. Efter desserten åkte tv:n på och vi samlades runt våra mobiltelefoner. Ingen behövde skämmas för att krafsa på skärmen, det var tvärtom närmast ett krav från värdparet. Hur ska man annars titta på Melodifestivalen? På Twitter följde vi snacket under rubriken #mel2012, men också helgens roligaste: #sädgate, om den deltagande författarens upplästa låttext.

Annars har jag under hela veckan haft inledningen av Firestarter med The Prodigy i huvudet. Du vet, det där olycksbådande elektroniska tjutandet. I den svartvita musikvideon står sångaren Keith Flint i en skitig kulvert och skälver, frustar och nästan skrapar med foten i väntan på det helvete som när som helst brakar lös. Som ett vilddjur, besatt.

Det här känns på riktigt som att gå omkring med en mardröm i huvudet, i vaket tillstånd. Jag gillar låten, men på det här sättet är den som ett straff. Vad är det för hemskt som är på väg att hända? Vad är det för brand Keith Flint ska anlägga?

Kanske är Firestarter bara det perfekta soundtracket till 2012, året då mayakalendern tar slut den 21 december, vilket en del tolkar som världens undergång.

Vägen till världens undergång kan mycket väl gå via lobbyism, en verksamhet som alltid strävar åt det håll kapitalet vill att den ska sträva. Sunt förnuft, det övergripande bästa för de flesta, har ingen plats när ett särintresse ska fram. Sällan har det varit tydligare än i Jason Reitmans långfilmsdebut Thank you for smoking (2005), som visas i Sveriges television på tisdag.

Filmen handlar om Nick Naylor (Aaron Eckhart), talesman för de amerikanska tobaksbolagens branschorganisation. Han vet hur man debatterar i offentlighetens ljus. Man behöver inte ha rätt, det handlar om att visa att de andra har fel. Naylors huvudargument bygger på individuell frihet, som så ofta numera när det gäller att kränga tvivelaktiga produkter eller tveksam politik.

Människor ska få välja själva. Att deras val innebär att de betalar för något som tar död på dem hör inte till saken. Ingen ska tala om för någon annan vad den ska göra, utom Nick och hans kollegor inom all världens lobbyorganisationer förstås, som hela tiden riggar våra "fria" val.

Satiren är knivskarp och sträcker sig långt bortom tobaksbolagen. Filmen har en kärna av frän kritik mot hela den kultur av spinn – påverkan och förvrängning – som präglar det offentliga samtalet.

Frihet och sanning har ett pris och den som betalar bäst äger den.

Thank you for smoking visas på tisdag vid midnatt i SVT1.