Otvetydig hiphop av Kanye

Kanye West är odiskutabelt den mest experimentelle av alla de stora rapstjärnorna, men på My beautiful dark twisted fantasy tar han ett välkommet, ja faktiskt, steg bakåt mot hiphopen, från förra albumet 808’s & Heartbreaks elektroniska utflykt. På 808’s & Heartbreak var han nästan naken, endast iklädd en autotune, mot en syntetisk bakgrund Pop snarare än hiphop, sång snarare än rap.

My beautiful dark twisted fantasy är dock otvetydigt hiphop. Smått skruvad och genrebrytande som alltid med Kanye, men ändock hiphop.

Som i öppningsspåret Dark fantasy där Kanye enrollerat RZA för att bygga Wu-Tang-beats och han själv låter som en nedtonad Method Man i verserna. Som i Gorgeous där han tar in mikrofonhjälp av Kid Cudi och ytterligare en Wu-Tang-soldat, Raekwon.

Som i Monster med allstar-lineupen Jay-Z, Rick Ross och årets kvinnliga stjärnskott Nicki Minaj. Och kanske allra mest i tillbakalutade Devil in a new dress, där Kanye 2010 låter som Kanye 2004 mot en bakgrund av en croonande Smokey Robinson.

På My beautiful dark twisted fantasy tar Kanye två steg bakåt mot Graduation, men tre steg framåt. Både för sig själv och för the state of hiphop 2010.