När jag såg låttitlarna på den här skivan befarade jag det värsta. Med titlar som Quatre i fyra upplagor, Trois i tre, Deux i två och avslutande Un, allt signerat av den för mig okände saxofonisten Benjamin Koppel, blir man lite skeptisk. Även de övriga i kvartetten är för mig okända, Jacob Anderskov piano och Thommy Andersson, utom trumslagaren Daniel Humair.

Hela den här skivan är en mix av nytänkande, free-form och tradition. Jag vill inte påstå att det som framförs tillhör det lättstampade utan kräver både koncentration och tålamod. Oftast om man ger sig till tåls brukar i alla fall jag hitta till den innersta kärnan, ibland på gott och ibland på ont. Efter att lyssnat igenom skivan ett antal gånger vill jag ge den klart godkänt. Men som sagt lyssna i små portioner åt gången och koncentrerat för att få ut det maximala.