Enastående animationsäventyr med svärta

Pixars nya animationsäventyr har möjligen bara en enda brist. Den känns inte riktigt riktad till sin huvudsakliga målgrupp, 5-10-åringarna. För även om Upp är en fantastisk skröna, så är det också en berättelse om saknad, ensamhet och svek.

Men eftersom det är Pixar så är själva hantverket utan svagheter. Till att börja med är storyn både spännande och fantasieggande. Den pensionerade ballongförsäljaren Carls hus måste rivas eftersom området ska exploateras. 78-åringen fäster då tusentals ballonger i kåken som seglar iväg med destination Paradisfallen, Sydamerika.

Det var nämligen dit Carl och hans fru Ellie drömde om att åka, innan vardagen kom emellan. Innan de blev gamla. Innan Ellies liv tog slut.

Nu, utan att ha nåt att förlora, är det äntligen dags. Men under färden får han oväntat besök. 8-årige scouten Oskar har råkat följa med på färden, och motvilligt måste gubben acceptera sällskapet. Och därmed kan äventyret börja.

Pixar frångick sina frejdiga historier (Toy Story, Hitta Nemo, Råtatouille) i förra filmen Wall-E, en riktning de fortsätter med i Upp. T.ex. är Carls barndomsidol, upptäcktsresanden Charles Muntz, både lömsk och livsfarlig, medan Oskars pappa visar sig vara opålitlig och ointresserad av sin son.

Sorgligast är dock Carls saknad efter sin döda hustru. Sällan har jag sett ett så rörande levnadsöde skildras på bio, och aldrig i en tecknad film. I korta scener visas Carls och Ellies första möte, deras växande kärlek, i nöd såväl som lust, och till sist Ellies insjuknande och bortgång. Det är oerhört gripande.

Men är det nåt för barn? Jag tycker förvisso inte att man ska dölja döden för barn, men i en familjefilm känns det onödigt dystert.

Bortsett från det är Pixars uppfinnings- och detaljrikedom lika omfattande som alltid, animationerna är andlöst utsökta och när det blir djungelaction på allvar flödar de påhittiga infallen.

Se gärna Upp med era småttingar, men var beredda på att det kan bli många tankfulla frågor både under och efter filmen.