Guds vägar äro outgrundliga

Larry Gopnik är en rättrådig och rättroende judisk man. Han vill alltid allas bästa, men glömmer ofta bort sig själv i sin strävan att göra sin omgivning nöjd. När han drabbas av det ena missödet efter det andra börjar han dock tvivla på sin tro. Vad vill Gud säga honom egentligen? Larry besöker rabbi efter rabbi, men de har bara floskler att komma med. Snart övergår hans ängslan till ren desperation.

Bröderna Coen har jag alltid haft ett gott öga till, ända sedan deras otäcka thrillerdebut Blood simple (1984). Ofta har duon skapat både varierade och drabbande filmer, vara en handfull tillhör mina absoluta favoriter, som t.ex. Millers Crossing, Fargo, No country for old men och The big Lebowski.

Tyvärr hör inte A serious man till dessa. Tvärtom hamnar den ganska långt ner på listan; endast misslyckade thrillerkomedin Ladykillers och trista The man who wasn’t there är sämre.

Historien griper aldrig tag, och det blir aldrig tankeväckande med de teologiska problem som diskuteras. Larrys veliga och mesiga beteende irriterar också mer än det underhåller. Dessutom är det svårt att hänga med i alla judiska uttryck som haglar filmen igenom.

Fotot är som vanligt utsökt, och skådisarna utmärkta. Men tyvärr hjälper det inte när känslan saknas. Istället får jag hoppas på att Coens lyckas bättre med nästa film, en remake av en John Wayne-western.