Barnsligt rolig action med halvgud

Grekiska gudamyter plundras å det grövsta och anpassas till ungdomspubliken i detta effektspäckade äventyr. Konservativa i alla åldrar kommer alltså att gnissla tänder ordentligt omgående, men för alla de som tror sig kunna ha överseende med en betydligt mindre sofistikerad och stämningsfull variant på Harry Potter har likväl en del att hämta här.

Percy lider av dyslexi, har ADHD och tvingas se sin mamma bli hunsad av sin elake pojkvän var eviga dag. Livet kunde varit bättre med andra ord. Eller åtminstone annorlunda. Men ingen kunde förstås förbereda Percy på det faktum att han är halvgud.

Hans pappa är nämligen havsguden Poseidon, och nu när detta går upp för Percy tvingas han omgående hårdträna i diverse färdigheter för att kunna hitta Zeus försvunna åskvigg, och i slutänden hindra ett gudakrig som i värsta fall kan förinta mänskligheten.

Liksom den gode Harry Potter är Percy Jacksons äventyr baserade i litteraturen, men något större intryck gör denne tvålfagre gosse inte. Vid en jämförelse med J.K. Rawlings skapelse ter sig det här mest som högljudd underhållning för stunden.

Fast hade jag varit elva hade jag förmodligen tyckt det här var hur coolt som helst och inte alls historiedammigt. Bland annat får ju Empire State Building agera stand in för Olympus, medan Las Vegas får stå för frestelserna och helvetets underjord är placerad intill Hollywoodskylten.

För egen del njöt jag dock mest av birollsfigurerna som nästan undantagslöst spelades av kända namn typ Pierce Brosnan, Sean Bean, Rosario Dawson och Uma Thurman. För effekter och monster i all ära. Det krävs duktiga karismatiska skådespelare för att man ska köpa och engageras av genrens otroliga och/eller fåniga premisser. Det är Percy Jackson ännu ett bevis på. Åtminstone tycker tonårsgossen i mig det.