Underbart Underland

Det finns få regissörer som skulle kunna göra rättvisa åt så pass fantasifyllda knarktripper till sagoböcker som Alice i Underlandet och Alice i Spegellandet. Terry Gilliam och Hellboy-regissören Guillermo del Toro är två naturliga val, men allra bäst lämpad är nog Tim Burton.

Mannen bakom Edward Scissorhands, Sweeney Todd och Beetlejuice har en uppfinningsrikedom och bisarr humor som borde passa iscensättandet av Lewis Carrolls berättelser om Alice som trillar ner i underjorden och får uppleva absurda äventyr.

Men nu blev det inte riktigt så omstörtande bra som det kunnat bli. Främst för att Disney producerat filmen, vilket har inneburit att Burton tvingats tumma på en del av vansinnet och läskigheterna. Inte för att det saknas otäcka scener; den onda röda drottningens ständiga krav på att halshugga dem hon inte gillar och slutfajten med draken Jabberwocky motiverar 11-årsgränsen.

Men det känns som att Burton tvekat över om han skulle göra filmen för vuxna eller unga, och veligheten smittar av sig på helheten.

Istället blir det Johnny Depp som Hattmakaren och unga stjärnskottet Mia Wasikowska som Alice som lyfter filmen. Några av rösterna bakom figurerna är också lysande, Alan Rickman och Stephen Fry är blott två av dem. Givetvis finns här också fabulös scenografi, prunkande miljöer, och detaljrikedom så man baxnar (även om kvalitén på datoranimeringarna vacklar här och var).

Till sist får man (likt fallet med Avatar) beklaga att Filmstaden inte har möjlighet att visa filmen i 3D, då hade man kunnat följa med Alice ner i Underlandet på ett helt annat sätt. Men trots detta är resan i drömmarnas rike en hänförande upplevelse som roar stort.