Kärlekens kraft går fram

Från tv-specialiserade regissören bakom bland annat Sopranos och Sex And The City kommer detta drama i skuggan av 11 septembertragedin. Men Allen Coulter får ursäkta. För snacket inför Remember Me har föga förvånande nästan bara fokuserat på Twilighthunken Robert Pattinson som här gör sin bästa uppdaterade tolkning av en bekymrat lidande James Dean. Detta sägs dock med respekt. Den unge engelsmannen klarar sitt eldprov hyggligt utan att vara i närheten av att överskugga veteraner som Chris Cooper och Pierce Brosnan.

Tyler är en vilset grubblande och smått rebellisk grabb medan Ally är en välartad och till synes levnadsglad tjej, och aldrig mötas de två. Förrän nu. Båda har dock mörka trauman att bearbeta och relationer att sy ihop, så när kärleken klickar mellan dem förstår man att det inte kommer att bli lätt att hålla ihop den.

Mer ska inte avslöjas för att förstöra spänningen, men som säkert alla förstår är det här ingen rosenröd historia. Vemodet och den tillbakahållna tragiken formligen sprutar ut från filmduken större delen av tiden. Samtidigt är tempot tämligen lågt och musiken av det melankoliskt klinkande slaget från början till slut.

Tonåringar i alla åldrar med koncentrationsproblem lär ha svårt att hålla fingrarna från sin mobil i salongen, således. Fast för egen del tycker jag nog att Coulter lyckas överträffa mina ganska lågt ställda förväntningar. Stämningen byggs inte sällan upp fint, och poängerna om insikter och kärlekens kraft går fram utan att de pressas ner i halsen. Sedan må det hela ha sina dramatiska skavanker, men det kan man faktiskt stå ut med.