Magi på medelmåttig nivå

Nicolas Cage har under sin snart 30-åriga filmkarriär spelat i över sextio filmer, producerat åtta av dem, samt tv-serien Dresden Files. Dessutom har han gift sig tre gånger och skilt sig två. Ovanpå det en hel drös med finansiella problem, bland annat beroende på hans smak för exklusiva bilar och gigantiska hus (bland annat ett slott i Tyskland). Därför ska man kanske inte klaga på att 46-åringen gått på rutin i de flesta filmerna han medverkat i de senaste 15 åren. Han har ju, som det heter, en hel del på sin tallrik.

Men här gör han faktiskt en helt okej insats, kanske för att han ligger bakom projektet då Disney-klassikern Fantasia är en av hans favoritfilmer. I den klassiska, och på sin tid nyskapande, filmen finns en scen där Musse Pigg är lärling hos en trollkarl och försöker få hjälp med städningen genom att förtrolla moppar och kvastar, med förödande resultat. Den scenen återfinns i spelfilmen som alltså fått samma namn som filmsekvensen.

Här är det dock lika mycket trollkarlen som lärlingen som är i fokus. Cage spelar Balthazar Blake, som tillsammans med Maxim (Molina) och Veronica (Belucci) var lärjungar till den mäktige magikern Merlin på 700-talet. Maxim förråder dem, och den ondskefulle Morgana ser ut att få makten. Under striden kapslas Veronica och Morgana in i den så kallade grymhållaren, som Balthazar måste hålla förseglad tills han funnit en lärjunge som kan hjälpa honom att besegra Morgana och återförenas med sin älskade Veronica. Efter att ha letat i över tusen år hittar han till sist Dave, en vetenskaplig nörd som inte riktigt vill vara med på noterna. Men till sist inser Dave sitt ansvar och kampen kan börja.

Trollkarlens lärling är en ganska frejdig och underhållande historia, där kompetente regissören Jon Turtletaub (National Treasure 1 och 2) gör ett gott jobb. Cage spelar inte över utan håller en cool profil. Den tuffa skinnrocken han bär gör förstås också sitt till. Alfred Molina är också bra, inte minst tack vare sitt diaboliska utseende. Övriga skådisar bleknar i sammanhanget. Tyvärr gör man det numera vanliga misstaget att låta datoranimationerna ta över med dunder och brak (fast en biljakt i ett spegelvänt New York är rätt häftig), vilket gör att karaktärerna kommer i skymundan.

Men vill man ha en stunds förströelse utan större krav på intellektuell utmaning, så är detta magiska fantasiäventyr ett gott val, särskilt om man är 10-12 år gammal.