Dag Vag briljerade igen

Grattis Sundsvall. Efter att Dag Vag tvingades ställa in sin Aveny-spelning i våras, då frontmannen Stig Vig blev sjuk, så har ett ersättningsdatum blivit hängande i luften. Nu tycks det vara spikat, enligt kvartettens bokare ska det transkontinentala rockbandet komma till Sundsvall 21 november.

Och det är ett band i mycket bra form, kanske den bästa nånsin. Nya gitarristen Teka Pukk har etablerat sig rejält efter att han ersatte Zilverzurfarn förra året. Faktum är att han nästan är bättre än "Zurfarn", som ju kändes lite trött på slutet. När Teka briljerar i Låt det komma ut skriker folk rakt ut. Den tidigare hyfsade låten (f.ö. skriven av Zilverzurfarn) har tack vare Teka blivit rena livemonstret. Man vill aldrig att han ska sluta spela.

Hans inträde tror jag också har gjort att de övriga i bandet har fått en nytändning. Stig Vig brukar vara väldigt cool och tillbakalutad, med stabilt basspel och ihärdigt tuggummituggande, men han såg överlycklig ut när Teka Pukk röjde loss i nämnda låt.

Beno Zeno har jag länge tyckt varit en fenomenal gitarrist men i fredags var han rena gitarrguden, och vräkte ut blytunga riff, såväl som tekniska fingerfärdigheter som man bara stod och gapade åt. Trummisen Tage gjorde sitt jobb lika lysande som vanligt - en klippa i bakgrunden som såg till att bandets puls aldrig avtog

Låtlistan innehöll de sedvanliga klassikerna, liksom några från senaste skivan Kackerlacka. En lite avvaktande inledning i mitt tycke, där bandet lät lite för snällt. Men sen kom Sanningens silverflod i den rockigaste version jag har hört med bandet. Och sen blev det bara bättre och bättre. Särskilt i mitten av andra set, när Trycke e för mycke och Samma sak förvandlade delar av publiken till dansande vettvillingar. Riktigt kul var det också att få höra Pär i hagen, en sällan spelad livefavorit.

Visst saknades några gamla godingar; det gör det ju alltid när det gäller Dag Vag, men på det stora hela ännu en grymt bra och rolig kväll, som jag hoppas och tror ska upprepas i november.