Succé för teolog med Tourettes
Relaterat
Artikelbilder
Jonas Gardells största kvalitet är hans förmåga att varva gapskratt med bråddjup. Foto: Scanpix
Succé för teolog med Tourettes
Jonas Gardell: Trafikplats Glädjen
Det är kanske en lite sorgsnare Gardell vi möter i hans nya föreställning Trafikplats Glädjen, som just nu gör succé landet runt. Han talar om svårare saker än vanligt, framför allt om sina föräldrar, vilket han sällan berört under alla de shower och stand up-aftnar jag bevistat sen hans genombrott i slutet av 80-talet.
Men givetvis finns de vanliga ingredienserna där. Gardells ständiga behov av uppmärksamhet och bekräftelse från publiken, hans barndom som en röd tråd; rädslan för att inte passa in, inte få vara med. När han visar sprickorna i vardagen. Det egna språket eller uttryckssättet; det "Gardellska".
På så sätt är Jonas Gardell lite lik författaren Björn Ranelid, som ju också ständigt vill vara i centrum, och hävdar att han har ett eget språk, "Ranelidska".
Men Ranelid pratar eller skriver knappast om extremporr på Youtube, där folk filmar när de har sex med paraplyer eller hamburgare, och dessutom känner en längtan att få dela den upplevelsen med omvärlden.
När Gardell funderar över hur en av amatörfilmarna sett ut när han kom på tanken att ha sex med en hamburgare så ligger halva salongen i skrattparoxysmer, och andra halvan tittar på varann och undrar "Får man verkligen prata så här?".
Men det får han, och det gör han, trots att den blivande 47-åringen tidigt i showen säger att det inte ska bli nån snuskshow. Sen kan han liksom inte låta bli ändå. Som han själv kallar sig - en teolog med Tourettes syndrom.
Fast det är inte där storheten med Gardell ligger. Det är när han sömlöst växlar från det hysteriska till allvaret. Tystnaden som infinner sig när han sätter sig på sin stol längst fram på scenen och berättar hur hans mamma närmast förstenades då maken lämnade fyrbarnsfamiljen. Det är andlöst gripande.
Titeln? Trafikplats Glädjen? Ja, den existerar; en slags ickeplats längs E4, påhittad av någon byråkrat. Men för Gardell är det en metafor över sökandet efter glädje. Vi ser den, åker förbi den, men det finns ingen avfart.
(Trafikplats Glädjen spelas 9 september i Tonhallen i Sundsvall)
