Skitig och energifylld underhållning

I november förra året fick Club Deströyer besök av de svenska old school-dödsarna Tribulation. Jag var där, och ska jag vara helt ärlig så förstod jag inte riktigt charmen med det opolerade tvåtaktsrenset. I samma skola (och med samma gitarrist) finner vi Repugnant, som precis som ovan nämnda Tribulation blickar tillbaka till åttiotalet och den då nyfödda ursprungsdödsen. Men till Repugnants fördel sitter allt faktiskt precis där det ska. Bandet låter materialet andas och blandar snyggt upp det frenetiska tvåtaktandet med svängiga, Sabbath-doftande partier. Trots en stor skopa skitighet är framförandet tight, energifyllt och underhållande. De nedblodade och sminkkladdiga bandmedlemmarna känns både distansfyllda och övertygande, allra helst basisten G. Grotesque som med skönt teatraliska utspel går stenhårt in i sin roll.