Hur man än ser på saker och ting i tillvaron, har allt ett slut. Nu har gospelsångerskan Cyndee Peters, som kom till Sverige på 60-talet, slutit cirkeln och återvänder i början av nästa år till hemlandet USA. Så för att sätta värdig punkt på åren i Sverige åker hon nu runt i landet och ger konserter under rubriken – The Gospel-train, en resa i gospeln fotspår.

Gospelmusiken har sitt ursprung i ”Bönemötes-väckelsen” 1857-59 med centrum i New York. Gospel songs eller gospel hymns var avsedda att förklara och tolka evangeliet (eng: gospel) som det predikades av evangelisten. Till skillnad från negro spirituals, vilkas texter betonar synd och gudsfruktan och livligt varnar för helvetets fasor, lägger gospeln tonvikten på Guds kärlek, botfärdighet och ånger och himlens sällhet under Jesu milda styre. Gospelmusiken har också påverkat och influerat många jazzmusiker som exempelvis Art Blakey, Donald Byrd, Horace Silver, Bobby Timmons, Duke Pearson och Cannonball Adderley som kallade sin variant av gospelmusiken för souljazz eller budskapsjazz.

Cyndee Peters, den glada tjejen från amerikanska södern, närmare bestämt Granite Falls i North Carolina, fick i sin hemstads baptistkyrka ta till sig den genuina gospelmusiken som hon sedan framgångsrikt fört ut i Sverige och övriga delar av världen. Igår eftermiddag konserterade hon för tredje gången i Stöde, nu tillsammans med Stöde Gospel i ett fullsatt Bethel. Hon är mäkta populär och även vid de tidigare gästspelen har hon dragit fulla hus.

Hennes tack och avskedskonsert inleddes med Orsa Ungdomskör i en Haitisk sång följd av Blåvinge. Efter den svängiga uppvärmningen var det dags för Cyndee Peters att inta scenen tillsammans med hennes pianist sedan drygt 20 år, Daniel Stenbaek. Tillsammans med alla körer inledde hon gospelresan med tre sånger, bland andra Gospel Train, där budskapet var att göra sig redo för himmelriket. Bakom sig hade hon engagerade och samkörda körsångare som levde ut sina inneboende känslor med glädje och entusiasm. Och framför sig två mycket unga solister, Simon och Einar Svensson som visade upp en fulländad scenvana. Med fantasins hjälp kändes det av stämningen att döma som om man befann sig i en Harlemkyrka. Därefter fick körerna vila och Cyndee sjöng en rad gospelklassiker till Daniel Stenbaeks följsamma pianoackompanjemang, Free in the spirit, O, hur saligt att få vandra, Nobody Knows The Troble I´ve Seen, Down by the riverside, Somwhere ur West Side Story, He got the hole world in his hand, Swing low sweet chariot i duett med Kerstin Brandell-Svensson som också skötte kördirigeringen med bravur. En typisk kyrkosång från Cyndees hemstad, Travelin´Shoe´s sjöngs på klassiskt vis, d.v.s. växelvis då försångaren, Cyndee, får svar från körerna.

Hennes unika röst, som är töjbar likt ett resårband, pendlar utan problem mellan lågt och högt, vilket ger den här musikstilen dess rätta karaktär. Hon sjunger med innerlig känsla och ger varje ord i texten sin rätta mening. Även körerna och den briljante pianisten Daniel Stenbaek såg till att hålla den rytmiska grytan kokande. Konserten avrundades med samtliga medverkande i Woke up this morning, som fick med Stenbaeks eldiga pianospel en riktig knorr. Publiken tackade med stående ovationer.

För oss är det tråkigt att Cyndee nu flyttar tillbaka till USA. Svenskt musikliv blir en sprudlande sångfågel fattigare. Till sist vill jag tacka för en lysande föreställning och önska lycka till med det nya livet i hemlandet!