Fräsch comeback av Eminem

När Eminem idag gör albumcomeback efter fyra och ett halvt års uppehåll är det mesta sig likt. Dr Dre sitter bakom mixerbordet, den här gången på alla låtarna utom en. Här finns de långsamma, episka och mörka spåren. Här finns de lättsamma tokroliga låtarna fulla av kändisdisar. Här finns det filmiskt skildrade våldet, rökat, spriten, pillren, låten om mamma och telefonsamtalen med skivbolaget.

De fyra och ett halvt åren hade utvecklingsmässigt lika gärna kunnat vara ett halvår. Det spelar dock ingen som helst roll. Eminem har mutat in ett eget musikaliskt territorium som är stängt när han inte är där. Ingen annan sliter på hans sound, så när han sedan öppnar känns det fortfarande fräscht.

Relapse öppnar med att Eminem släpps ut från rehab och fortsätter in i skräckfilmiska singeln 3 A.M, där han spelar en bindgalen seriemördare. Sedan följer My mom, där mamma Mathers över en traditionell Dr Dre-isk stopp-start-beat får sin sedvanliga kritik för Eminems alla problem.

Insane tar vid med ett tema om incest, pedofili och allehanda vidrigheter. Jag hatar generellt sett censurerade låtar men i det här fallet skulle det nästan vara motiverat med några ”bleeps”. Bagpipes from Baghdad handlar inte om Irak-kriget och vad jag kan uttyda inte om något annat heller. Hello känns som en något sämre variation på gamla hitten The real Slim Shady.

Same song & dance är utfyllnad på väg mot singeln We made you, plattans mest omedelbara hit och starten på Relapse’ starkaste parti med efterföljande Medicine ball, Stay wide awake, Must be the ganja, Old time’s sake, Beautiful, Deja Vu, Crack a bottle och mäktigt avslutande Underground.

Relapse är en stark comeback som hade kunnat vara en klassisk platta om den kapats med fyra-fem låtar. Men Eminem har tydligen varit väldigt produktiv i studion, tjugo spår här och uppföljaren Relapse 2 ligger redan färdig med planerad release någon gång under hösten.