Suggestiv och soft soulpop med Sade

Tjejen, eller ja… kvinnan, som är ett band, har släppt en ny skiva. Den första nya studioplattan sedan Lovers rock för tio år sedan. Överhuvudtaget är inte Sade den mest produktiva gruppen i världen, Soldier of love är bara sjätte albumet sedan debuten Diamond life 1984.

De är dock väldigt konsekventa. Oavsett årtionde, musikklimat, trender och mode har de hållit fast vid sin lågmälda, nästan diskreta soulpop. Minimala tidsjusteringar i produktionen är det enda som skiljer albumen från varandra sound- och stilmässigt.

Soldier of love är inget undantag. Sades (kvinnan, inte bandet) karaktäristiska röst svävar över suggestiva, nästan dubbiga soulpoplandskap. Här finns faktiskt inte ens något i produktionen som antyder att det gått tio år sedan senast det begav sig. Albumet doftar tydligt nittiotal på ett nästan triphoppigt sätt, som ett mjukare Portishead, som ett poppigare Massive Attack, som, ja, Sade.

Låtmässigt är det här inte deras starkaste album dock. Här finns ingen Smooth operator, ingen Sweetest taboo eller No ordinary love. Faktiskt heller ingen By your side som var fixsingeln på förra plattan. Å andra sidan finns heller inga bottennapp bland de tio låtarna och Soldier of love är ett fint ackompanjemang till en soft middag.