Soul Calibur-serien har inslag som kan och bör diskuteras. Som det faktum att ingenting egentligen fört utvecklingen framåt sedan det snudd på perfekta premiärspelet. Eller kvinnosynen som inte bara gett Ivy (och övriga kvinnliga karaktärer) orimliga bystmått med ickeexisterande bh av modell stringtrosa, utan även kulminerat i och med del fem där vi kan ställa in bröststorlek helt på egen hand när vi skapar nya karaktärer.

Med det sagt har jag trots allt spelat Soul Calibur enorma mängder under åren eftersom det trots allt är ett helt vansinnigt bra fightingspel. Tekken-skolan uppblandat med vapen och karaktärer där stilarna skiljer sig markant åt, ger en bra kärna som fungerar både som lättsam underhållning och för djupare utmaningar. Perfekt både för gamla och nya spelare.

Där är del fem inget undantag, men bristen på förändringar börjar mer och mer bli ett problem. I synnerhet när de förändringar som sker i stor del är till sämre. I del fem har flera bra karaktärer plockats bort och upplägget där rustningar går sönder vid hårda smällar är nerjusterat denna gång, dessutom är det inte alls lika lätt att få ring out längre. Vilket kanske är rimligt ur något perspektiv, men när det i princip är osynliga väggar runt arenan blir det snarare fånigt.

På pluskontot hittar vi dock ett utvecklat storyläge samt en ännu mer flexibel karaktärskapare. Förutom tramset med bystmåttsjusteraren kan man här spendera timmar med att skapa nya favoriter eller förändra gamla.

Soul Calibur V är likt sina föregångare ett bra, välgjort och engagerande fightingspel. Men samtidigt är det precis samma visa som tidigare. I vissa fall till och med sämre. Har man som undertecknad därför ett fullt fungerande och ständigt aktivt Soul Calibur IV finns det få anledningar att byta upp sig. Fightingnoviser som vill ha utmärkt fighting för alla kommer dock finna stor glädje i Soul Calibur V.