Kulturutredningens remisstid avslutades i mitten av maj och bland remissinstanserna verkar det vara inne att ogilla kulturutredningen. I så fall är Svensk Biblioteksförening, stora delar av svenskt biblioteksväsende med Kungl. Biblioteket, ett antal länsbibliotek i spetsen, de flesta av de remissvarande kommunerna t ex Umeå, Gävle, Borlänge, Eskilstuna, Enköping och Kristianstad samt många av de svarande landstingen t ex Gävleborg, Norrbotten, Uppsala, Blekinge och Värmland hopplöst ute. Alla vi gillar nämligen i huvudsak utredningens biblioteksförslag.

I Unescos folkbiblioteksmanifest, som kom redan 1949, fastslås att staten bör fastställa en nationell bibliotekspolitik för att främja samordning och samverkan inom biblioteksområdet. Biblioteksfrågan är väl utredd i olika statliga utredningar mm, 1911, 1924, 1949, 1963, 1972, 1995 och 2004, utan att Sverige har fått en nationell bibliotekspolitik. Det behövs inte mer utredande, tvekan eller ängslighet – det behövs handling.

Kulturutredningen har insett att en fundamental komponent i en nationell bibliotekspolitik är ett operativt nationellt biblioteksorgan. Idag är ansvaret för biblioteksfrågor splittrat. Ingen myndighet har överblick över den nationella bibliotekssituationen som helhet. Ingen nationell aktör tar initiativ, värderar utvecklingen eller stakar ut färdriktningen. Det saknas en samlande aktör. Dessa brister i samordningen leder till effektförluster och dåligt resursutnyttjande, vilket är illa inte minst i de svåra ekonomiska tider vi nu är inne i. Här kan Kungl. biblioteket (KB) med ett nytt och bredare uppdrag göra skillnad.

För att motverka ny uppsplittring av biblioteksområdet bör dock vissa av utredningens förslag utvecklas och modifieras:

· KB:s nya uppdrag måste preciseras till att omfatta samtliga offentligt finansierade bibliotek och rollen som nationalbibliotek måste avgränsas tydligt från övriga roller.

· KB, inte Kulturrådet, bör få ansvar för dagens statliga biblioteksmedel och biblioteksstatistiken samt vara statens part vid fördelning av medel till den regionala biblioteksverksamheten.

· KB, inte myndigheten för konstarterna, bör få ansvar för stöden för inköp av litteratur och läsfrämjande.

Svensk Biblioteksförening och många av remissinsatserna vill att förslaget om att ge Kungl. biblioteket utökade uppgifter genomförs. Och det alldeles oavsett hur mycket andra sågar andra delar av kulturutredningens förslag. Svenskt biblioteksväsende har väntat länge nog och vill inte bli ställda på stället marsch för att andra inte vill gå vidare. Med den breda uppslutning som finns om kulturutredningens biblioteksförslag förväntar jag mig en seriös behandling och breda politiska uppgörelser så att dessa förslag kan genomföras. Det är hög tid.

Niclas Lindberg,

Generalsekreterare Svensk Biblioteksförening