Sverige har haft allmän värnplikt sedan år 1901 och en majoritet av

svenskarna och de värnpliktiga vill behålla värnplikten.

I sommar kom dock den statliga pliktutredningens slutbetänkande. Den

allmänna värnplikten föreslår man skall avvecklas med möjlighet för

riksdagen att återinföra den om det säkerhetspolitiska läget

förändras. Försvaret skall istället bygga på frivillighet.

Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) kräver att

värnpliktssystemet blir kvar. Utan värnplikten riskerar

folkförankringen att gå förlorad och rekryteringsbredden att minska.

Försvarsmakten riskerar sämre soldater vilket skulle innebära ett

svagare skydd av Sverige och av frihet, demokrati och människovärde

hemma och i omvärlden.

Sveriges försvar måste bestå av kompetenta soldater som klarar att

utföra försvarsmaktens allt mer komplexa uppgifter. Överbefälhavare

Sverker Göransson och Värnpliktsrådet tror dock att försvaret kan få

svårt att värva de 4000 unga frivilliga som ska ersätta dagens

värnpliktssoldater. Erfarenheten säger att många europeiska länder

som avskaffat plikten fått stora rekryteringsproblem.

De nya yrkesarméerna i Europa som bygger på frivillighet rekryteras

dessutom i allt högre grad från de lägsta socialgrupperna eftersom

det visat sig svårt att rekrytera de utbildade ungdomar som behövs

för ett modernt högteknologiskt försvar.

Sveriges goda rykte vid fredsbevarande uppdrag när det gäller att

lösa uppgifter och att möta civilbefolkningen beror till stor del på

våra befäls och soldaters breda sociala bakgrund och spridda

kompetens. Värnpliktssystemet är en garant för att denna sociala,

kunskapsmässiga och erfarenhetsmässiga bredd upprätthålls och

värnplikten garanterar även försvarets numerära personalförsörjning.

Försvarspolitiska experter i Sverige och utomlands menar att det

finns en stor risk att det nya personalförsörjningssystemet kommer

leda till färre och sämre soldater som dessutom kostar mer eftersom

de anställs tidigare och under längre tid i och med det nya systemet.

Förslaget att drastiskt minska antalet månader för

militärtjänstgöring till att endast omfatta tre till fem månader är

också mycket olyckligt. Det riskerar att skapa en situation inom

försvaret där allt fler kan allt mindre och där endast de soldater

som valt att förlänga sin militärtjänst med en kontraktsanställning

eller officersutbildning blir de som hunnit få en fullgod utbildning.

Redan idag har förbanden svårt att få utbildningstiden att räcka till.

Istället för att avveckla värnplikten borde fler medborgare göra den

och då inte på bekostnad av kortare utbildningstider utan genom höjda

försvarsanslag.

Regeringens prat om att plikten endast vilandeförklaras är föga

till tröst då vilandeförklaringen endast tycks fungera som en rökridå

för att avdramatisera pliktens avskaffande. Det är lätt att förstå

att värnplikten nu läggs åt sidan en gång för alla är eftersom det i

den tid då det säkerhetspolitiska läget förvärrats minst sagt skulle

vara svårt att återinföra den. Dessutom skulle det onekligen vara ett

säkerhetspolitiskt klumpigt drag som riskerar att förvärra en

säkerhetspolitisk situation i ett känsligt läge.

För att garantera ett så starkt försvar som möjligt med bäst lämpade

soldat på rätt plats och med bästa tänkbara förutsättningar, så måste

försvarsmaktens utbildningssystem även fortsatt bygga på plikt inte

frivillighet. Christian Carlsson

Försvarspolitisk talesman

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet