Den 20 augusti ska Afghanistan genomföra sitt andra presidentval och den sittande presidenten Hamid Karzai väntas bli valets vinnare. Men det är inget helt rättvist val som kommer att genomföras. Ett exempel på detta är enligt en kvinnlig afghansk parlamentariker att 44 procent är kvinnor av dem som registrerats för valet i Kandaharregionen. Det är dock män som tagit ut röstsedlarna i detta talibanfäste och de kommer att rösta i kvinnornas namn. Så kringgås konstitutionen och kvinnors rättigheter.

Svårt är också att utse någon självklar vinnare. Hamid Karzai har allierat sig med krigsherrar från Muhajedin-årens inbördeskrig för att behålla makten och sannolikt också slutit någon slags överenskommelse med talibanerna. Ett exempel på att ingen av landets ledare har vitt samvete är att Karzai för tre månaders sedan undertecknat en ny familjelag som kränker kvinnans rättigheter och i enlighet med sharialag kan ge en viss minoritets män rätt att våldta sina fruar om de inte ger det sex de anser sig ha rätt till. Nu kräver modiga kvinnliga parlamentariker att Karzai ska skicka lagen tillbaka till parlamentet för omskrivning.

Valet sker mot bakgrund av en mycket bräcklig demokratiseringsprocess där vi med biståndsmedel från väst och samarbete med den afghanska regeringen kunnat se 5-6 miljoner barn komma till skolan varav allt fler är flickor. Det finns en viss återuppbyggnad men korruptionen har dock brett ut sig inom statsapparaten och man har misslyckats med att bygga upp en rättsstat. Alltför många civila offer i jakten på terrorister har fått vanliga bönder att springa i famnen på talibanerna. Att bomba civila byar leder inte till ökad säkerhet som får bonden att sluta ha ett ben hos regeringen och ett annat hos talibanerna. Säkerhetssituationen har blivit allt sämre sedan 2005 och nu söker talibanerna störa valet genom att attackera civilbefolkningen och ISAF men har också kommit att söka sig ett nytt mål – biståndsarbetare.

Svenska Afghanistankommittén som är en politiskt obunden biståndsorganisation har bedrivit bistånd i Afghanistan i över 25 år och hjälper hundratusentals afghaner varje år få främst vård och utbildning. Vi har över 6000 anställda i Afghanistan varav endast ett 20-tal kommer utifrån. Men det är först under senare år i och med införande av PRT - dvs. militärt bistånd som biståndsarbetare har kommit att dödas. Att ha lokalbefolkningens stöd är det bästa skyddet varför militären försöker kopiera biståndsarbetarnas verksamhet.

Utmaningen i Afghanistan handlar inte om att vinna ett krig – utan om att bygga en fred, skriver Carl Bildt nyligen i Aftonbladet. Så sant, men väst och USA har valt att göra detta med en mycket skev fördelning mellan militära medel och biståndsmedel. I Sverige satsar vi ungefär tre gånger så mycket på svenska ISAF som på bistånd. Visst anser också jag att FN-trupp och bistånd måste gå hand i hand för att säkra en stabil demokratiseringsprocess i landet, men Bildt och regeringen blundar för den allt mer tydliga sammanblandningen mellan krigförande amerikanska OEF och det Natoledda ISAF. Detta är inte oproblematiskt för ett svenskt ISAF-deltagande.

Ska Afghanistan få en hållbar utveckling måste rollerna hos internationella aktörer tygliggöras och hållas åtskilda dvs. mellan militärer, krigförande och fredsbefrämjande samt biståndsarbetare. Men det krävs också en betydande ökning av biståndet till landet. Vore det inte rimligare om Sverige gav lika mycket pengar till bistånd som till svenska ISAF? En sådan hållning tror jag är avgörande för att kunna bygga en långsiktig fred i ett land som präglas av över trettio års konflikt.

Anna Westin,

Ordförande i Sundsvalls Afghanistankommitté