Alliansregeringens rovdjursproposition kommer snart att behandlas i riksdagen. Propositionen innehåller bland annat ett förslag på att minimera antalet vargar i landet till 210 individer. I Sverige finns 3000 björnar, 1500 lodjur och 500-600 järvar. Vad motiverar att vi endast skulle ha 210 vargar?

Enligt Jägarförbundets egna uppgifter kan var 20:e älg som påskjuts under jakten inte återfinnas. Med en årlig avskjutning på cirka 80 000 älgar bör då cirka 4000 älgar per år bli påskjutna utan att återfinnas. Ett vargrevir tar i genomsnitt 120 älgar per år. Det betyder till exempel att 25 vargrevir dödar cirka 3000 älgar. Jämförelsen visar således att jägarna skjuter fler älgar som inte återfinns än vad alla vargar tar under ett år, (Källa Svenska Jägarförbundets Handlingsplan Älg 2008).

Skador av varg på tamdjur ligger i dag inte på någon anmärkningsvärt hög nivå. Det rör sig om cirka 150-200 tamdjur (exklusive renar och hundar) som blivit angripna under de senaste åren. Under 2008 angreps visserligen 317 tamdjur av varg, men av dessa stod tre enskilda vargar för angrepp på ovanligt många får. Genom att effektivisera befintlig stängsling kan man med enkla medel åstadkomma effektivt skydd mot vargangrepp.

Beträffande hundar känner vi till att ett antal hundar, företrädesvis jakthundar, under utövning av jakt årligen dödas eller skadas av varg. Vi menar att detta inte kan vara något skäl till att kraftigt begränsa vargstammen i landet. I stället handlar det om att acceptera att det är jaktutövaren som har ansvar för sin hund, samt att anpassa jaktutövningen efter den vilda fauna vi har i landet.

Ifall rovdjurspropositionen blir verklighet skulle det innebära att i stort sett hela dagens föryngring, det vill säga minst 20-30 vargar, ska skjutas varje år. Flera tunga vetenskapliga instanser, Artdatabanken, Centrum för biologisk mångfald samt Stockholms och Uppsala universitet, har i sina yttranden inför det här förslaget avvisat möjligheten till storskalig vargjakt. Anledningen är den mycket känsliga genetiska situation som vargstammen befinner sig i. Stammen är starkt inavlad och tillväxttakten på stammen har, tvärtemot vad många debattörer påstår, halverats under 2000-talet. Vad som behövs i dag är i stället fortsatt skydd och insatser för att förbättra den genetiska situationen genom att underlätta för invandring av obesläktade vargar från öster.

Naturskyddsföreningen är starkt kritisk till regeringens förslag, som dessutom strider mot EU:s art - och habitatdirektiv och som riskerar att ytterligare försämra i stället för att förbättra den genetiska situationen genom att underlätta för invandring av obesläktade vargar från öster. Att införa jakt på vargstammen nu handlar bara om att tillfredsställa högljudda väljargrupper.

Per-Olof Erickson

Naturskyddsföreningen i Gävleborg

Anders Ekholm

Svenska Rovdjursföreningen

Veronica Theodoridoy

Djurens Rätt Gävle-Sandviken