På DN Debatt i onsdags uppmanade generaldirektörerna för Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut Sveriges landsting att tillhandahålla gratis sprutor för narkomaner i sina län med uppseendeväckande dålig vetenskaplig underbyggnad.

Vi är inte fundamentalt emot sprutbyten men vi är tveksamma till det som en bred satsning.

Generaldirektörerna säger först att det inte går att dra "några entydiga slutsatser" om huruvida sprututbyte minskar smittspridningen av hepatit C bland narkomaner. Sedan slår de fast att "sprutbyte minskar smittspridning". Enligt omfattande forskning om sprututbytet i Malmö går det inte att säga något säkert om hepatit C. (Nils Stenström, Sprutbyte vid Intravenöst Narkotikamissbruk, 2008)

Smittskyddsinstitutets egna siffror visar att hepatit B sprids mer i Skåne (19 fall 2008), där man har sprututbytesprogram, än i både Stockholms län (10 fall) och Västra Götalands (9 fall), där man inte har det.

Vidare argumenterar generaldirektörerna att spridningen av hiv bland sprutmissbrukare i Malmö är mycket mindre än den i Stockholm. Det är sant men beror inte på sprutbytet. Hiv-situationen i Stockholm är exceptionell. Enligt epidemiolog Malin Arneborn på Smittskyddsinstitutet har det i Malmö "aldrig funnits speciellt många fall av hivsmitta bland injektionsmissbrukarna, inte ens innan sprutbytesprogrammet infördes" (Forskning & Framsteg nr 3, 2008). 

Om man i stället jämför Smittskyddsinstitutets siffror för Malmö med Göteborg, vilket generaldirektörerna låter bli, ser man att hiv-spridningen bland missbrukare är högre i Skåne (83 fall på 14 år) än i Västra Götaland (51 fall), som alltså inte tillhandahåller rena sprutor. 

Antalet hivsmittade via sprutor per år är 10-20 personer - i hela landet, mindre än 10 porcent av all smittspridning som sker.

 Mot bakgrund av detta undrar vi: I vilka landsting motiverar spridningen av hiv och hepatit särskilda insatser med tveksamt effektiva metoder som sprutbytesprogram?

Ett i vårt tycke bättre argument än sprutbyte är att ge narkomanerna tillgång till hälsa och sjukvård, motiverande samtal, information om hur man skyddar sig mot sexuellt överförbara infektioner, test och vaccinationer.

Detta tillhandahåller sprutbytet i Malmö. Men forskningen pekar på att det inte enbart beror på sprutorna. Nära hälften av besökarna besöker mottagningen utan att byta sprutor (Nils Stenström 2008). Lika viktigt är att missbrukaren bemöts av icke-dömande personal som förstår deras situation. Även missbrukare förtjänar en kompetent hälso- och sjukvård och ett respektfult bemötande. Vi uppmanar därför alla landsting som liksom vi är tveksamma till sprututbyte att istället skapa särskilda vårdmottagningar för missbrukare.

Ett mycket effektivare och humanare sätt att minska både smittspridning och drogmissbruk är att ge fler narkomaner behandling. I dag ställs nästan omöjliga krav på narkomaner som vill bli drogfria. Köerna till behandling är så långa och kraven så höga att de flesta inte ens ställer sig i kö.

Generaldirektörerna resonerar som att det bara är en fråga om vetenskap. Det är det inte. Det visar till exempel Folkhälsoinstitutets agerande. Under förre generaldirektören fram till 2008 var Folkhälsoinstitutet emot sprututbyte. Nu är man för.

Detta är en fråga om politisk vilja. Vill vi lägga energin på att de av oss som fastnar i missbruk ska vara till så lite besvär som möjligt för resten av oss? Eller vill vi lägga resurser på att så få som möjligt fastnar i missbruk och att så många som möjligt får den hjälp de behöver för att komma ur sitt missbruk?

Vi välkomnar att generaldirektörerna för dessa tre myndigheter samlar sig i denna fråga. Det förtjänar narkomanerna och deras anhöriga. Men vi förväntar oss att de lägger sin tid och makt på att se till att stat och landsting mobiliserar mer resurser till förebyggande arbete och missbruksbehandling som leder till drogfrihet. Det är den verkligt humana strategin.

 Anna Carlstedt

Förbundsordförande IOGT-NTO

Christer Karlsson

Förbundsordförande KRIS (Kriminellas Revansch i samhället)

Cilla Dahl-Andersson

Förbundsordförande Hassela Solidaritet

Gunilla Persson

Förbundsordförande FMN (Föräldraföreningen Mot Narkotika)

Ove Rosengren

Förbundsordförande RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle)