En tom stol i centrum dominerade scenen, när kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth delade ut den svenska regeringens Per Anger-pris till den västsahariska människorättsaktivisten Brahim Dahane i Stockholm i november. Han fick priset för att han uthålligt, med fredliga medel och med personligt mod riskerat sitt liv i kampen för mänskliga rättigheter i Västsahara.

Men Brahim Dahane kunde inte själv ta emot priset. Han fängslades av de marockanska ockupationsmyndigheterna, när han tillsammans med sex andra västsahariska människorättsaktivister återvände från ett besök i flyktinglägren i Algeriet i början av oktober. För denna brottsliga handling riskerar de sju personerna nu dödsstraff för högförräderi.

Västsahara är ockuperat av Marocko sedan 1975. En FN-styrka finns på plats sedan 1991 för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas framtid. Den tidigare spanska kolonin är nämligen inte avkoloniserad. Den västsahariska befolkningen ska bestämma om de vill ha självständighet eller integration med Marocko.

Marocko har saboterat alla folkomröstningsplaner och vägrar att nu blankt att gå med på självständighet för Västsahara.

I november höjde den marockanske kungen Mohamed VI temperaturen ytterligare genom att meddela befolkningen att det från och med nu bara finns patrioter eller förrädare.

Tre saker får man inte ifrågasätta i Marocko; kungen, islam och Marockos rätt till Västsahara.

På Lanzarotes flygplats hungerstrejkar i november en annan västsaharisk människorättsaktivist. Aminatou Haidar har fått flera internationella utmärkelser för att hon precis som Brahim Dahane försöker påtala och få ut information om övergreppen mot den västsahariska befolkningen. Hon är fysiskt svag på grund av många och långa fängelsevistelser och tortyr. Aminatou Haidar utvisades och fråntogs sitt pass av de marockanska myndigheterna, när hon landade på El Aaiúns flygplats och vägrade skriva nationalitet marockan på en blankett.

Det är nu dessutom förbjudet för människorättsaktivisterna att ta emot besök av utlänningar.

Samtidigt som klappjakten på de modiga sanningssägarna trappas upp, fortsätter stölden av västsahariska råvaror som fisk och fosfat. Marocko exploaterar och säljer.

EU knyter Marocko allt närmare sig i ambitionen att skapa ett frihandelsområde runt Medelhavet. EU-bidragen haglar över Marocko.

I november utvisade Marocko en svensk diplomat, en oerhörd provokation mot EU:s ordförandeland. Obegripligt menade svenska UD.

Men omvärlden hukar och media är tyst. Frankrike är sedan länge Marockos bästa bundsförvant. Spanien har starka intressen i fisket. USA har använt Marocko som lierad i kampen mot terrorismen och som god vän inom arabvärlden.

Den svenska regeringens pris, Socialdemokraternas kongressbeslut om att erkänna Västsahara som stat, Amnesty Internationals protester samt flera organisationers och politikers ökande intresse och engagemang i frågan bådar gott. Men det räcker inte.

Marockos rätta ansikte måste avslöjas, de fängslade västsaharierna friges, ockupationen av Västsahara upphöra och avkoloniseringen av Afrikas sista koloni äntligen ske.

Lena Thunberg

Redaktör för tidskriften Västsahara

Foto: Óscar Chavez