Som tyskfödd kan jag bara förvånad titta på när 12000 jägare störtar sig på 27 vargar, i genomsnitt 445 jägare per varg. På en akut hotad och av både svensk lag och EU:s habitatdirektiv skyddad art som dessutom 71 procent av svenskarna är vänligt inställda till. Det är 11 procent fler än 2004. För den ynkliga och högljudda minoriteten varghatare (16 procent av svenskarna, resten är neutrala) har regeringen tillåtit jakt och fullkomligt ignorerat invändningarna från landets naturvårdsorganisationer.

Liksom man fullständigt har ignorerat de förslag och rekommendationer som respekterade

vetenskapliga remissinstanser - Stockholms universitet, Uppsala universitet, Centrum för biologisk mångfald samt Artdatabanken - lämnat in.

Jägarkåren målar konstant en bild av en extrem farlig art som dödar folk. Endast 17 människor har dödats av varg under de senaste 50 åren i hela Nordamerika, Europa och Ryssland med uppskattningsvis en befolkning på sammanlagt en miljard människor. Dessutom påstås helt oekologiskt och mot bättre vetande att vargar glufsar i sig ofantliga mängder älgar om året. Faktum är att Sverige - som tredje till ytan största land i Europa, med vidsträckta vidder, mängder av klövvilt och låg befolkningstäthet (plats 3 i Europa) utan problem skulle kunna hysa en naturlig vargpopulation.

Regeringen anser dock att det ska finnas maximalt 210 vargar. Därmed hamnar Sveriges vargtäthet på plats 21 av 26 europeiska länder med vargar. Som jämförelse: Grekland klarar med tre gånger större befolkningstäthet utan problem en 31 gånger större vargtäthet.

Vargen påstås från jägarsidan även öka fruktansvärt i antal. Dagens vargar (med undantag av Galvenreviret från 2009) härstammar från tre vargar, som invandrande från Finland 1983, och har på 26 år vuxit i antal till som högst 252 vargar (övre gränsen populationsberäkningarna).

Vildsvin däremot infördes i Sverige av människan på 1940-talet, rymde på 1970-talet och har i dag, efter 30 år, vuxit till omkring 80000 individer. Det kan kallas för en fruktansvärd ökning. Enligt en färsk rapport från försäkringsbolaget Agria har antalet viltsvinskadade hundar fördubblats de senaste åren.

Vildsvin förorsakar genom bökning stora skador inom skogsbruket och framförallt i lantbruket. En europeisk jämförelse igen: i en del områden i Tyskland är man redan tvingad att inhägna åkermark mot vildsvin. I Tyskland är jakträttsinnehavaren skadeståndsansvarig gentemot lantbrukare i området.

För vissa jägare blir det mer än 50000 kronor om året. Dessa problem är på sikt även att vänta i

Sverige.

Ett ännu större problem är mårdhunden. Den håller på att invandra till Sverige norra vägen från

Finland och har redan nått Umeå. Svenskarna verkar inte har förstått allvaret. Vi får med

mårdhunden på köpet både rabies och dvärgbandmask (E. multilocularis), som båda kan vålla

dödliga och obotliga sjukdomar som än så länge inte finns i Sverige. I Tyskland kan man på grund av dvärgbandmasken sedan i början av 1980-talet bara äta kokta bär, med följd att bärplockningen i det närmaste har upphört.

Det är inte bara ett nöje för barn och gemene man som försvinner, man kan föreställa sig

vilka ekonomiska följder det skulle få för Sverige.

Jag skulle önska att de orimliga ansträngningar man nu lägger på vargjakten i stället skulle läggas på vildsvinet (vildsvinskött är dessutom klimatsmart mat) och framförallt

mårdhunden. 12000 jägare som ger sig på mårdhundar skulle ge en absolut önskvärd effekt.

Holger Daniels

Lokförare och filosofie doktor i zoologi

Kvissleby