Debatten och händelserna kring länets sjukhus visar på två allvarliga brister hos majoriteten i den politiska ledningen. Dels ägnar den sig åt ekonomisk misshushållning som leder till både skattehöjning och paniksparande. Dels är den självtillräcklig och delvis blind för demokratiska förhållningssätt.

Majoriteten i landstinget består av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Efter förra valet 2006 har de tillsammans en enda rösts övervikt i fullmäktige. Socialdemokraterna har haft egen majoritet eller varit i majoritet med Vänsterpartiet i landstinget under hela vår livstid. Det rör sig alltså om ett mycket långt maktinnehav.

Den ekonomiska situationen i landstinget har länge varit besvärlig. Från 1990-talets början har det varit återkommande problem. Sedan dess har landstinget mest gått med underskott, och återkommande skattehöjningar har fått klara finansieringen. Grundproblemet, att landstingets kostnader tillåts växa betydligt snabbare än inkomsterna, består. Det beror på vänsterns politik att se offentlig sektor som motor i samhällsekonomin, oförmåga att styra ekonomin och en ganska stor portion politisk arrogans. Övriga landsting har klarat de förändringar landstinget nu står inför i betydligt lugnare tempo och verkställt dem tidigare.

Den nuvarande krisen kring länssjukhuset illustrerar allt detta med stor tydlighet. Turerna kring besluten och icke-besluten visar också allvarliga demokratiska brister. Förre landstingsdirektören gjorde i julas klart för styrelsens ordförande att hon avgår om hon tvingas anställa nuvarande sjukhusdirektör i Sundsvall för att genomföra besparingarna där.

I det läget är det självklara att kalla in styrelsen, diskutera den akuta diskussionen tillsammans med berörda och sedan fatta så kloka beslut med så bred majoritet som möjligt. I stället väljer landstingsrådet att först tiga, och sedan med några telefonsamtal runt jul direkt eller indirekt meddela oppositionens företrädare att de har för avsikt att sätta in nuvarande sjukhusdirektören i Sundsvall för att klara sparkraven. Att det skulle innebära att både dåvarande landstingsdirektör och dåvarande sjukhusdirektör skulle lämna sina tjänster fick de flesta av oss inte ens information om.

Resten får oppositionen veta via pressmeddelanden, utan möjlighet till någon påverkan. Denna minst sagt nonchalanta inställning till en demokratisk process som ska involvera hela styrelsen i centrala och avgörande beslut är för övrigt karaktäristisk för hur socialdemokrater och vänsterpartister hanterat sitt maktinnehav de senaste fyra åren i landstinget.

Vi i oppositionen har de senaste tre åren enats om gemensamma ekonomiska förslag och 3-årsplaner, och vi har fört ett ganska ingående gemensamt programarbete. Det bygger i hög grad på tidigare flerårigt samarbete inom vårdalliansen inom oppositionen i landstinget. Här finns alltså ett väl genomarbetat alternativ som är berett att ta över efter nästa val.

Det är inte möjligt att i en kort debattartikel redogöra för vårt alternativ, men det handlar bland annat om att reformera styrning och ekonomi, bättre ta tillvara alternativ och företagande inom vården, och att organisera sjukvården så att människor får vård i stället för att stå i kö. Det innebär bland annat förbättrad patientsäkerhet och tillgänglighet, fortsatt vårdval och satsning på folkhälsa.

De besparingar som nu görs har i huvudsak orsakats av de underskott som nuvarande misskötsel gett upphov till de senaste tre åren. Vi har ingen del i den misskötseln, men likväl är vi valda för att ta ansvar att reda ut ekonomin – och det innebär att besparingar ändå måste göras. Vi är övertygade om det är fullt möjligt att klara ekonomin utan att utarma sjukvården, men det kräver en annan politisk ledning som har en hållbar politisk idé, orkar hålla i och är lyhörd mot opposition, anställda och allmänhet.

Hans Hedlund (C)

Oppositionsråd

Jacomina Berteema (M)

Gruppledare

Gun Enquist-Öhman (Sjvp)

Gruppledare

Mona Hammarstedt (KD)

Gruppledare

Ulla Norgren (FP)

Gruppledare

Roy Resare (MP)

Gruppledare