Skogsindustrierna och skogsbolaget SCA hävdar i en debattartikel i ST den 9/3 att deras verksamhet har stort stöd hos allmänheten. Föreningen Skydda Skogen motsätter sig denna verklighetsförvanskning.

Herrarna Larsson skriver i sin debattartikel att skogsbruk enligt den svenska modellen är både hållbart och bra för miljön. Tyvärr döljer sig en helt annan sanning i våra marker, som i dag till största delen består av mer eller mindre tuktade produktionsskogar, markberedda kalhyggen och risiga och biologiskt utarmade ungskogar. Förvandlingen av våra ursprungliga och varierade skogar är nu i sitt slutskede, och landskapet domineras idag av planterade virkesåkrar.

Med SCA i spetsen fortsätter kalavverkningarna av våra sista oskyddade naturskogar. Den svenska

naturvårdsrörelsen är enig om att landets skogsekosystem aldrig förut varit så utarmat, och att skogsbolagen och den svenska skogsbruksmodellen är skyldiga till denna miljökatastrof.

SCA och Skogsindustrierna menar också att en intensifiering av skogbruket är bra för klimatet. Det här har vi hört många gånger nu, och är less på att behöva bemöta. Det är bedrägliga argument skogsnäringen för fram. Varken kalhyggen eller bolmande pappersmassaindustrier och biobränsleverk binder kol – tvärtom. Pappers- och massaindustrin är Sveriges överlägset mest energikrävande, och använder lika mycket el som hela landets alla övriga industrier – inklusive gruvor och järn- och stålindustri.

Debattörerna hävdar också att vi kommer att klara oss ur klimatkrisen tack vare den unga skog som planteras, men glömmer att nämna att där redan stod en skog, en skog de avverkat och kokat pappersmassa på eller bränt upp. Bara en mindre del blir sågade produkter och kan hävdas ha någon som helst kollagrande effekt.

Papper, som vi allvarligt överkonsumerar och som står för omkring hälften av alla skogsprodukter, ersätter heller inga fossila bränslen eller ändliga material.

Att skogsbruket bidrar till den svenska ekonomin är det ingen som ifrågasätter. Det rör sig dock om cirka tre procent av BNP. Men när skogsnäringen hävdar att industriskogsbruket möjliggör för en levande landsbygd, är vi av en helt annan åsikt. Trots att avverkningstakten ökat, har antalet arbetstimmar i skogen minskat med mer än hälften sedan 1970-talet. Dessutom har SCA och de stora skogsindustrierna konkurrerat ut i stort sett alla mindre sågverk och trävaruföretag. Framför allt i inlandets avfolkningsbygder, med behov av arbetstillfällen i lokala förädlingsindustrier, är SCA en del av problemet - inte lösningen.

Självklart ska vi använda skogen, men vi måste byta inriktning på det svenska skogsbruket. Skogen måste användas på ett ekonomiskt och ekologiskt långsiktigt hållbart sätt. Det handlar om optimering i stället för maximering. Ledande forskning pekar på att vi långsiktigt måste skydda 20 procent av den produktiva skogsmarken för att bevara den biologiska mångfalden, men i dagsläget gör skogsnäringen anspråk på att få utnyttja 95 procent av all produktiv skogsmark. Förutom att vi förlorar ett levande skogsekosystem där tusentals arter på sikt kan komma att försvinna, kommer ett fortsatt och expansivt ensidigt kalhygges- och monokulturskogsbruk att omöjliggöra för andra skogsbundna näringar som exempelvis renskötsel och naturturism.

Nästa gång ni funderar på att köpa blöjor eller dasspapper, så akta er för produkter med SCA:s

varningstrianglar.

Daniel Rutschman

Sekreterare, föreningen Skydda Skogen

Jokkmokk,

Anders Delin

Hedersledamot, Skydda Skogen

Järbo

Björn Mildh

ledamot, Skydda Skogen

Piteå