Kräv att Kuba släpper sina politiska fångar
Relaterat
Den 18 mars 2003 genomförde Fidel Castro och den kubanska diktaturregimen massarresteringar i Havanna. Nu har det gått sju år efter den så kallade Svarta Våren på Kuba, då 75 fredliga regimkritiker greps och kastades i fängelse efter summariska rättegångar. 51 av dessa politiska fångar är fortfarande fängslade. Omvärlden har hittills inte reagerat mycket.
En av fångarna, Orlando Zapata Tamayo, dog den 23 februari på ett sjukhus i Havanna dit han förts av regeringen - för sent och döende. Han dog efter 83 dagars hungerstrejk.
Hans mamma, Reina Luisa Tamayo, fick till slut tillstånd att träffa honom minuter innan han förklarades död.
Tamayo var 42 år och hade hungerstrejkat sedan december 2009 i protest mot totalitarismen. Samma dag som han dog besökte Lula Da Silva, Brasiliens president, Kuba men inte ett ord sades om Tamayos död och inte heller uppmärksammades brotten mot de mänskliga rättigheterna. Många politiska ledare väljer att tiga men omvärlden har ett ansvar gentemot de som förtryckts på grund av sina politiska åsikter.
Under det kalla kriget var Sverige Kubas näst största biståndsgivare och efter det kalla kriget fortsatte Socialdemokraterna i Sverige att ha en positiv inställning till den kubanska regimen. Men opinionen kring Kuba började vända i slutet av 90-talet när Folkpartiet tog debatten om förtrycket och avsaknaden av mänskliga rättigheter på Kuba.
I Sverige bor många exilkubaner som härifrån kämpar för att på fredlig väg stödja dem som i hemlandet försöker göra Kuba till en demokrati. Det är inte mycket de begär. Vad de begär är att få träffas och diskutera politik och att bilda partier och ställa upp i allmänna val. Rättigheter som vi här i Sverige anser vara självklara.
Alla riksdagspartier i Sverige bör uttala sitt stöd för demokratirörelsen på Kuba och kräva av den kubanska regeringen att alla politiska fångar släpps.
Det vore stor skam om fler samvetsfångar måste dö för att omvärlden skall vakna upp och se vad som händer på Kuba.
Julio Cesar Soler Baró
Vice ordförande i Organisationen Misceláneas de Cuba
Florence Laag Brandell
Styrelseledamot Svenskt Internationellt Liberalt Centrum (SILC)
Senaste kommentarerna:
Skrivet 19 mar 2010 22:05 MES (Ej registrerad)
Kuba HAR fria, hemliga val med en rösträttsålder från 16 år. Kuba har personval och inget parti deltar. Varför berättar ni inte att det just nu pågår kommunalval och att representanter väljs på möten på kvartersnivå? Närmare 60 000 möten har hållits. Tamayo var fram till 2003 en vanlig brottsling dömd för brott som olagligt intrång, misshandel, bedrägeri, vapeninnehav, dråpförsök och liknande som inte hade med politik att göra. 2003 värvades han av "oppositionen" som väl tyckte att han var lämplig att offra. De ni kallar politiska fångar är dömda för att ha tagit emot instruktioner, pengar och material från fiendemakt. Det finns också bevisade starka band till Miamiterrorister som har varit inblandade i mord, terror och sprängningar på Kuba.
Skrivet 22 mar 2010 01:22 Julio Cesar Soler Baró (Ej registrerad)
Föreställ dig att du inte fick under 51 år, som vanlig svensk medborgare, skriva i en tidning som den här, dina synpunkter om det som står skrivet i artikeln i frågan, föreställ dig att du inte fick under 51 mycket långa år rösta på ett annat parti än partiet som sedan 51 år griper makten, eftersom alla partier och politiska åsikter förutom makthavarnas, var förbjudna.
Du trotsade makthavarnas 51 års gamla förbud och som konsekvens fick du avtjäna 25 års i fängelse, anklagade för fientlig propaganda.
Har du lyckats föreställa dig allt det ovanstående, då har du förstått verkligheten på Kuba och att, att bli en brottsling på Kuba, där alla mänskliga rättigheter är förbjudna, är inte en skam utan mänsklig, en fråga om respekt för individen, om människointegritet, om fred, en fråga om frihet. Orlando Zapata Tamayo, är den kubanska martyren, som den 23:e februari 2010, gav sitt liv i hans försök att få svar på dessa frågor i hans eget och i det kubanska folkets namn.