Läkarnas arbetstider har diskuterats inte minst i ST de senaste veckorna. Röster har höjts för att jouravtalet måste tas bort, eftersom läkarna påstås arbeta för lite och tjänar för mycket. Det rör sig om väldigt svepande utspel som drar alla verksamheter över samma kam.

Samtidigt framställs läkarna som orsaken till att för lite vård produceras. Slutsatser som är förenklade och till stora delar felaktiga. Under de senaste dagarna har det också framförts kritik mot att många läkare arbetar för mycket, att kompberget växer. Och visst, det kan vara ett problem, men att läkarna ena dagen anses vara slöa och nästa dag arbeta för mycket ger knappast en rättvis bild av vare sig läkarnas generella karaktär eller deras arbetstider. Det går liksom inte ihop.

Jag tror att alla är överens om att utan läkare stannar sjukvården. Detsamma gäller att vi vill få så mycket och så högkvalitativ sjukvård som möjligt för de pengar som samhället satsar.

En mer seriös diskussion om hur läkarnas arbetstid används och planeras måste ske utifrån verksamheternas olika behov. Patienternas säkerhet kräver att en akutmottagning och en intensivvårdsavdelning självklart måste ha hög kompetens på plats hela dygnet. Däremot vore det ineffektivt att utföra planerad sjukvård nattetid.

För många kliniker räcker det med att det finns läkare i jour och beredskap för att rycka in om något händer. En transplantationsklinik har exempelvis inte samma behov som en hudklinik. Det gäller att planera varje verksamhet utifrån dess unika behov.

Varje medarbetares arbetstid måste planeras så att den används på mest kostnadseffektiva sätt. Många hänsyn måste tas, exempelvis krav på en högkvalitativ och patientsäker vård, hög produktivitet, utbildning, handledning, fortbildning och forskning.

De flesta verksamheter har i dagsläget svårt att få läkartiden att räcka till och de flesta läkare känner stor press i arbetet. För att få verksamheten att gå runt tar många in hyrläkare.

Läkarnas arbetstider regleras av EU:s arbetstidsdirektiv, svensk arbetstidslag samt av de kollektivavtal som finns på arbetsmarknaden. Enligt kollektivavtalet med Sveriges Kommuner och Landstingfinns det redan i dag möjligheter att ha olika arbetstidssystem för läkare.

Vanligaste är det som kallas jouravtalet. Det innebär att läkares ordinarie arbetstid kan förläggas mellan klockan 7 och 21, måndag till fredag, övrig tid räknas som jour eller beredskap. I specialbestämmelserna för läkare finns också möjlighet att gå över till annan arbetstidsförläggning.

Avtalet innebär alltså inget hinder för att ändra läkarnas arbetstider.

Om arbetsgivaren vill utöka verksamheten genom att förlägga läkares arbetstider mer utspritt över dygnet och över fler dagar så innebär det att fler läkare måste anställas, eftersom läkare redan i dag är fullt sysselsatta.

Det innebär också att fler sjuksköterskor med flera behöver anställas, eftersom även övriga yrkeskategoriers arbete är neddragen utanför kontorstid. Inga pengar skulle sparas.

När läkare inte utför direkt arbete under en jour, utan väntar på att något ska inträffa, är kompensationen endast 0,25–0,5 av en timlön. För specialister med beredskap i hemmet är kompensationen 0,063-0,2 av timlönen. Arbetsgivaren kan alltså när som helst få en mycket erfaren specialist till en mycket låg kostnad. Om läkare i jour och beredskap i stället skulle ha vanlig timlön och tillägg för obekväm arbetstid skulle det kosta stora summor. Läkarnas jour- och beredskapsavtal innebär således en vinn-vinn-situation för både läkare och deras arbetsgivare.

Kritikerna borde ställa frågan om vem som har ansvar och överblick över läkarnas arbetsinsatser. Finns det tillräcklig samordning mellan verksamheterna? Utförs rätt uppgifter av rätt yrkeskategorier? Finns administrativt stöd i tillräcklig omfattning? Passar läkarnas och övrig personals arbetstider ihop med patientflödena?

Slutsatsen är att det finns en förbättringspotential, och att läkaravtalet ger möjligheter till flexibilitet. Men läkare har specifika kompetenser och är inte enkelt utbytbara med varandra på ett schema.

Till sist måste cheferna ta ett större ansvar. Ett gott chefskap ger förutsättningar för högkvalitativ vård, god arbetsmiljö och bra utvecklingsmöjligheter.

Vi välkomnar diskussonen om läkares arbetstid och arbetsinnehåll. En bra diskussion som utgår från verksamhetens faktiska behov och inte en missvisande bild utan verklighetsförankring.

Eva Nilsson Bågenholm

Ordförande i Sveriges läkarförbund