Nyligen kom rykande färsk statistik om löneskillnaderna mellan kvinnor och män från Medlingsinstitutet. Den visar på en något minskad löneskillnad mellan kvinnor och män. Nu skiljer det i genomsnitt 4400 kronor i månaden mellan mäns och kvinnors löner. Och kvinnors löner utgör nu 85 procent av mäns löner. Det är en förbättring med en procentenhet jämfört med år 1992, vilket givetvis är bra. Men om vi fortsätter i samma utvecklingstakt så når vi jämställda löner om 250 år.

Under Almedalsveckan tidigare i somras gjorde vi i Feministiskt initiativ vad vi kunde för att få upp frågan på dagordningen. Vår symboliska protest i form av att bränna 100 000 kronor – motsvarande vad landets kvinnor går miste om per minut – fick eko i hela världen. Även om många först förfasade sig över tilltaget ser vi nu att allt fler håller med om att det verkligt upprörande är att vi fortfarande, år 2010, efter decennier av debatt, har lön efter kön.

Den svenska arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad och mansdominerade yrken och sektorer värderas konsekvent högre än kvinnodominerade. Det är skillnad på vården och verkstaden, på ICA och IT, på socialsekreteraren och ingenjören. Medlingsinstitutet visar i sina analyser att ju större andel kvinnor i ett yrke, desto lägre är genomsnittslönen. I de yrken och sektorer där de flesta är kvinnor tjänar alla, även männen, mindre än i yrken där de flesta är män.

Från riksdagspartierna lyser konkreta och relevanta åtgärdsförslag mot lönegapet med sin frånvaro. F! är det enda parti som har ett konkret politiskt förslag på hur vi kan nå dit. Vi föreslår att hela arbetsgivarkollektivet tillsammans med staten finansierar en jämställdhetsfond som betalar ut ett jämställdhetsbidrag till arbetsgivare som höjer kvinnors löner. Fonden finansieras via en höjd arbetsgivaravgift med en halv procentenhet och ett lika stort statligt tillskott. Kostnaden för statskassan för denna reform uppgår till cirka fem miljarder kronor per år.

Nu är det slutspurt i valrörelsen och ändå står hittills båda de politiska blocken tomhänta i denna centrala jämställdhetsfråga. Många har haft lång tid på sig att göra mycket, men förändringarna har uteblivit. Nu är det dags att bekänna färg. Eller ska landets felavlönade kvinnor vänta ytterligare 30 år? Vi har tröttnat på att vänta. Därför ställer vi upp i årets val – med en konkret politik för jämställda löner.

Gudrun Schyman (F!)

Talesperson och riksdagskandidat

Birger Östberg (F!)

Riksdagskandidat

Ulrika Hagström (F!)

Riksdagskandidat