I förra veckan kom tre domar, två från Regeringsrätten och en från Förvaltningsrätten, som alla på ett mycket tydligt sätt avslöjar Ånge kommuns tillkortakommanden ifråga om upphandlingar. Denna gång går det inte längre att hänvisa till enbart okunnighet. I samband med ett upphandlingsseminarium, arrangerat av Ånge kommun och Företagarna, bedyrade kommunledningen att man skulle styra upp sina rutiner och följa gällande lagstiftning. Det lät bra då!

Nu står vi återigen inför fullbordat faktum; gång efter annan visar det sig att man, av outredd anledning, väljer att trotsa lagstiftningen och handla efter eget huvud. Det är varken särskilt klokt, förtroendeingivande eller framgångsrikt. Nu handlar det inte bara om att man får på pälsen av Förvaltningsrätten och Regeringsrätten: Det handlar lika mycket om att man i allt raskare takt förbrukar den återstod av förtroende som företagen hyser för kommunen. Har man några som helst ambitioner att förbättra företagsklimatet i kommunen bör man snarast se över sina rutiner. Att följa lagstiftningen borde vara en självklarhet.

En av anledningarna till de många dikeskörningarna i upphandlingsfrågorna torde vara den spretighet och brist på stringens med vilken upphandlingarna genomförs. Jag noterar att problemen ofta är starkt sammankopplade med humanistiska nämndens verksamhet. Varför är det så? Hur kan det komma sig att denna förvaltning fått Carte Blanche att skinna skattebetalarna på mångmiljonbelopp? Ett exempel är ett avtal omfattande lärosalar och vaktmästeri om 70 kvadratmeter med en årshyra på 672000 kronor. Det är 9600 kronor per kvadratmeter och år. För de pengarna brukar ingå en utsikt över Medelhavet. Detta tyckte också Kammarrätten var orimligt högt i sin framställan av skäl för den dom om upphandling som nu Regeringsrätten fastställer. Det är nämligen så att det fyraårsavtalet inte ens var upphandlat.