Elförbrukningen i Sverige har varit i stort sett oförändrad i 20 års tid. Förra året var förbrukningen exakt lika stor som för tio år sedan trots att vintern var kallare än normalt. Det finns heller inget som talar för att elbehovet skall börja öka igen.

Eventuell ökning inom något område, till exempel elbilar, kommer att kompenseras av ytterligare besparingar inom andra sektorer. När politiker uttalar sig om elförsörjningen är det bara om behovet av mer produktion och inte om hur mycket el vi kommer att efterfråga i framtiden. Och gör man det är det bara i termer av att vi måste spara mer. 

I Sundsvalls Tidning den 26/9 är det centerpartisterna Jonny Lundin och Emil Källström som skriver om den lysande framtiden för ännu mera vindkraft med stora subventioner men utan tanke på totalt elbehov och samhällsekonomi.

Utan subventioner skulle inte ett enda vindkraftsverk ha byggts eller komma att byggas. Den senaste politiska energiöverenskommelsen innebär ett slut på den långa låsningen om kärnkraftens framtid.

Nuvarande aggregat får fortsätta att användas och ersättas av nya när de tjänat ut. Därför sker nu en välbehövlig  modernisering av all kärnkraft, tyvärr med förlängda sommarstopp som följd, och i samband därmed förnyas många komponenter så att effeken kan höjas avseärt. Det senare motsvarar mycket mer än stoppet av Barsebäck. Aggregatens livslängd kan bedömas öka med ett par tiotal år. När åtgärderna är klara kan tillgängligheten komma upp i den nivå vi hade för 20 år sedan och som finsk kärnkraft alltid haft.

Den utökade kärnkraftsproduktionen tillsammans med den pågående utbyggnaden av vindkraft innebär att vi går mot ett stort elöverskott under lång tid framöver. En företrädare för kraftindustrin anger det samlade nordiska elöverskottet om några år till hela 50 TWh i en artikel i Dagens Industri den 28/9. Är det då rimligt att svenska folket skall fortsätta att subventionera ännu mer vindkraft för export till Danmark och Tyskland? I Sverige är produktionen redan fri från fossilkraft.

Utbyggnaden av vindkraften förutsätter även att många nya elledningar tillkommer. När vindkraften lokaliseras långt från konsumtionsområden uppstår mer överföringsförluster. Vid produktion i Piteå-området för export söderut försvinner så mycket som cirka 15 procent i förluster.

Vi har alla upplevt mycket snabbt stigande elpriser på senare år samtidigt som kraftföretagens vinster fullständigt exploderat. Förutom priset för elenergin har även nätavgifterna gått upp avsevärt. Näten drivs som monopol och priset skall motsvara självkostnaden men övervakningen verkar ha varit nästan obefintlig.

Det är svårt att inte se politikernas hantering av elmarknaden efter avregleringen som ett misslyckande.

 Sivert Göthlin

Tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet