FN:s klimattoppmöte i Durban, Sydafrika, är nu inne i slutfasen. Läget är allvarligt. Under förra året skedde den största ökningen någonsin av växthusgasutsläpp orsakade av människan. Sedan man började mäta har de 13 varmaste åren inträffat under de senaste 15 åren.

Fortsätter avsmältningen i Arktis i samma takt som nu kommer hela Arktis vara isfritt om några decennier. Havsnivåhöjningen ökar konstant. Detta är en realitet, men världens ledare i den rika delen av världen tar den inte på allvar.

De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de som släpper ut minst, alltså utvecklingsländerna och i synnerhet kvinnor som lever i de länderna. Konsekvenserna blir översvämningar, förstörda skördar på grund av ökenutbredning, krig och konflikter i spåren av konflikten om knappa resurser. Även om dessa länder inte finns i vår omedelbara närhet påverkas vi i allra högsta grad av dess konsekvenser.

Hotet från klimatförändringarna är starkare än någonsin. Den politik som bedrivs av Sverige och EU är dock svagare än någonsin. Inför klimattoppmötet i Sydafrika har man haft inställningen att man vägrar göra mer för klimatet om inte alla länder är med på det. Till saken hör dock att den rika världen, historiskt sett, stått för nästan 80 procent av utsläppen av växthusgasen. Det är de rika länderna som överutnyttjat jordens resurser och som därför rimligtvis borde bära den största bördan. Men det håller varken EU eller den borgerliga regeringen med om. Vi måste vidta åtgärder i Sverige för att hejda klimatförändringarna. Ett första steg är att snabba på klimatomställningen samt att minska utsläppen. I vill därför skärpa Sveriges minskningsmål till att minska med 45 procent till 2020 och allt ska göras i Sverige. På EU-nivå måste klimatmålen skärpas också. Högre klimatmål underlättar för ökade investeringar i exempelvis förnybar energi, innovationer och hållbara transportsystem vilket också skapar många nya gröna jobb.

Sveriges miljöminister, Lena Ek, var tidigare som EU-parlamentariker drivande i frågan. Nu, som minister i den borgerliga regeringen, har hon lagt ned kravet. Varför?

Vi vill inrätta ett klimatinvesteringsprogram. Därifrån ska kommuner och landsting kunna få finansiering för biogas, utbyggnad av fjärrvärme, solenergi och energieffektivisering. För kommuner i Norrland skulle detta kunna innebära att viktigt klimatarbete skulle kunna få en välbehövlig skjuts framåt. Kvinnor har en lägre klimatbelastning än män och är beredda att göra större personliga uppoffringar i sin livsstil för att rädda klimatet.

I synnerhet i utvecklingsländer är det kvinnor som drabbas hårdast av klimatförändringarnas konsekvenser. Det är därför viktigt att ta fasta på kvinnornas engagemang och stimulera detta. Det måste finnas ett genusperspektiv vid klimatlösningar. Självklart ska vi också blicka ut i världen och bidra till lösningar globalt.

Ett första steg är ett klimatbistånd till de fattigaste länderna. Utvecklingsländerna behöver också tillgång till modern miljöteknik så att de på sikt inte längre ska vara beroende av den rika världen. Till exempel måste patentlagstiftningen ses över, så att teknik kan överföras. Ny, grön teknik borde omfattas av samma undantag som livsbesparande mediciner har idag i den globala handeln.

Klimatfrågan är en ödesfråga för vår planet, den insikten måste prägla arbetet för vår regering. Idag är det inte fallet. Vem kommer inte ihåg Fredrik Reinfeldts regeringsförklaringen från 2010 där han menade att redan vidtagna och aviserade åtgärder för klimatet räcker (sid 20). Det behövdes helt enkelt ingen ny politik för klimatet, enligt statsministern. Detta håller inte. Skärp klimatmålen på hemmaplan och i EU samt öka stödet till utvecklingsländerna och vi är övertygade över att tempot i klimatarbetet kommer att öka.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson