"Ska det vara okej att vara maskerad hur som helst? Har vi inte rätt att se den vi samtalar med i ögonen? Hur ska vi kunna veta vem vi samtalar med om vi inte kan se individen i fråga?" Dessa tre frågor ställs av Sverigedemokraternas Marcus Molinder i ST den 19 januari och väcker återigen liv i debatten om heltäckande klädsel, så kallad niqab eller burka, i det svenska samhället.

Skolverket lämnade nyss ett avgörande gällande rätten för elever att bära heltäckande klädsel vid undervisning. Myndigheten kommer fram till slutsatsen att det inte går att genomföra ett generellt förbud, men att det går att sätta ett stopp om det innebär att det väsentligt försvårar kontakten och samspelet mellan lärare och elever samt om klädseln är förenat med särskilda risker.

Samma resonemang borde, i direkt motsats till vad Sverigedemokraterna tycker, kunna appliceras på det svenska samhället i allmänhet.

Grunden för ett demokratiskt och liberalt samhälle är att ge människor friheten att bestämma över sina egna liv. Denna rättighet exkluderar inte på något sätt valet av kläder. Ett förbud ska diskuteras först när valet av klädsel utgör en fara eller ett hinder. Redan i dag finns en rad bestämmelser för ett antal företag och branscher där man inte får bära vissa kläder eller ha vissa kroppsutsmyckningar.

Dessutom kan man fråga sig vad Sverigedemokraterna önskar att uppnå i fråga om kvinnoförtryck, som anförs i partiets motion till Timrå kommunfullmäktige. De kvinnor som tvingas att bära heltäckande klädsel riskerar snarare att isoleras i det egna hemmet och hamnar därmed längre ifrån det öppna och demokratiska samhället. Det vore ett svek gentemot dessa kvinnor.

Tobias Schelin (FP)

Ersättare i Sundsvalls kommunfullmäktige