Inför nyåret diskuterade Stig Sundqvist (ST 31/12) varför flera av Sundsvalls kommunalt drivna skolor tillhör de sämsta i Sverige. Hans recept är att rekrytera bättre lärare och att ge dem rejäla löner. Dessutom vill han rekrytera bättre rektorer och särskilt belöna dem som tar sig an "utsatta" skolor både i lönekuvertet och i skolans budget. Under januari har ST haft en serie artiklar om skolan.

Det finns en viktig poäng i det Stig skriver – nämligen att vi behöver premiera framgångar när det gäller lärares och rektorers arbete med att främja elevernas kunskapsutveckling och förmåga att uppnå målen i läroplanerna.

Ett bra exempel på det är att höstens lönerevision för behöriga lärare i Sundsvalls kommun gjordes beroende på deras uppvisade lärarskicklighet i undervisningen. De lärare som fick alla elever att arbeta och utvecklas varje lektion, som ser till att varje individ utmanas och lär sig något nytt, och som samtidigt skapar lust att lära, har fått betydligt mer i lönekuverten än andra.

Såvitt jag vet är det första gången det har gjorts.

Den nya skollagen säger att undervisningen ska utformas utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, det vill säga samma grundläggande krav som vi sedan länge ställt på sjukvården. Den hittills mest omfattande vetenskapliga analys som finns av hur olika sätt att undervisa och bedriva undervisning påverkar elevernas kunskapsutveckling har gjorts av John Hattie och presenteras i boken "Visible learning".

Den omfattar nästan alla vetenskapligt hållbara undersökningar av olika metoder och åtgärder inom skolans värld de senaste 30 åren. Den skiljer sig från det mesta som jag tidigare sett genom att den inkluderar allt, och inte bara det som passar den aktuelle forskarens egen ideologi eller forskningsintressen.

Lyckligtvis är det ganska få metoder eller åtgärder som medvetet tillämpas i undervisningen som är direkt skadliga för elevernas kunskapsutveckling. Men det är också ganska få metoder och åtgärder som verkligen sticker åt det positiva hållet. Inte nog med det – ett antal ganska populära metoder och åtgärder i Sundsvalls kommun ger ungefär samma effekt som att inte alls gå i skolan.

Goda relationer mellan lärare och elev, liksom lugn och ro i klassrummet, ger rejält positiva effekter på elevernas kunskapsutveckling. Däremot ger inte minskad klasstorlek från 25 till 15 elever eller för den delen "problembaserat lärande" (PBS-metoden) någon påtaglig positiv effekt.

Tydliga lärare liksom snabba och bra bedömningar av elevers prestationer ger starkt positiva resultat. Däremot ger lärarutbildningen och lärarens egna ämneskunskaper i sig inte någon påtaglig positiv effekt.

Det är alltså vad lärarna faktiskt gör med eleverna som spelar roll. Det är där insatser i form av pedagogiskt uppbackning, rimlig ekonomi och professionell utveckling (inte minst vad gäller ämneskunskaper) i högre grad måste komma. För att lyckas med det måste samtidigt tidstjuvar och mindre effektiva åtgärder städas bort.

Roy Resare

Rektor och områdeschef