I den skolreform som trädde i kraft tidigare i år introducerades legitimation för förskollärare och lärare för att kvalitetssäkra för-, grund-, och gymnasieskolan. I samband med detta började även den nya skollagen och läroplanen gälla. Där framgår tydligt vikten av att de olika skolformerna samverkar och innefattas av samma mål. Med de olika skolformerna menas förskola, skola och fritidshem. Vår övertygelse, precis i linje med den nya läroplanen, är att barns lärande sker hela dagen. Beslutet att utestänga fritidspedagoger från att få legitimation framstår fullständigt ologiskt.

Fritidspedagoger arbetar på fritidshemmen med att utveckla barnens sociala färdigheter, komplettera de teoretiska ämnena med praktisk tillämpning och erbjuda estetisk verksamhet. Detta helt i linje med den högskoleutbildning som krävs för att bli fritidspedagog. Fritidspedagogsutbildningen är lika lång som förskollärarutbildningen och innehåller till stora delar samma kurser som både förskollärarutbildningen och lärarutbildningen. Till skillnad från förskollärarna som har sin kompetens i åldrarna 0-6 år, är fritidspedagoger specialiserade på barn i åldrarna 6-12 år.

Fritidspedagoger arbetar under morgnar, eftermiddagar och lov med sin huvudsakliga verksamhet, men har också en stor del av sin arbetstid förlagd i skolan för att komplettera och samverka med lärarna kring eleverna.

För oss ter sig alltså beslutet att exkludera fritidspedagogerna från att kunna få en legitimation för sin profession helt förkastligt. Många och höga protester har förts fram till olika instanser som Utbildningsdepartementet, enskilda politiker och ansvariga utredare så väl som till kommunalt styrande politiker i alla landets kommuner. Förändringar har gjorts som till exempel att Fritidspedagoger nu omfattas av Lärarlyftet 2 inom vilket man kan komplettera sin utbildning med 1-2 skolämnen. Man blir då endast legitimerad i dessa skolämnen. Skillnaden från tidigare lärarlyft är att det utgår betydligt mindre ekonomisk kompensation från Staten vilket förmodligen innebär att många kommuner avstår denna breddning av kompetens för sina fritidspedagoger.

Anmärkningsvärt är att den högskoleexamen som alla fritidspedagoger har för att vara behörig på fritidshemmen, inte längre är värt något.

Anses inte fritidspedagogiken tillräckligt viktig att kvalitetssäkra?

Ledande politiker hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är djupt bekymrade och har på flera sätt försökt påverka vår utbildningsminister att ändra uppfattning.

Även flera Folkpartistiska kommunpolitiker runt om i landet har reagerat över de negativa konsekvenser det får för fritidshemmen och fritidspedagogerna att de inte omfattas av ett legitimationskrav.

Så nu undrar vi, vad händer nu? Kommer dessa politiker att göra allt som står i deras makt för att försöka förändra det beslut som så många tycker är fel?

Törs de stå upp mot Jan Björklund? Finns det ens en realistisk chans att han lyssnar på gräsrötterna eller sina motståndare? Lyssnar han på vad en hel yrkeskår, föräldrar och fackförbund med kunskap om hur viktig denna verksamhet är för elevers utveckling anser, eller är stoltheten för stor?

Alla ni politiker i våra län med makt att förändra och ändra, hur tänker ni arbeta för att denna viktiga fråga för 14 000 fritidspedagoger i landet och alla barn och föräldrar som förtjänar den bästa utbildningen och omsorgen? Vilka krav ställer ni på era valda representanter i riksdagen och regeringen? Hur planerar ni att lyfta fram och ta ansvar för denna fråga i era respektive kommuner?

Lärarförbundets arbetsgrupp för fritidspedagoger, region Mittnorrland

genom

Linda Enström

Johan Norberg.