Norge har fattat beslut om att renovera befintliga stridsfordon och införskaffa nya. Dessutom ska det investeras i bland annat förarlösa farkoster. Det handlar om en total kostnadsram på 9 345 miljoner norska kronor. För svenskt vidkommande är det hela mycket intressant då 5,8 miljarder (närmare sju miljarder svenska kronor) ska användas för direktanskaffning från BAE Systems Hägglunds. Det handlar om att uppgradera befintliga 103 stridsfordon.

Ambitionen är vidare att förvärva ytterligare drygt 100 nya vagnar med olika förmågor och användningsområden. Den norska försvarsmakten satsar på en förstärkning och vidareutveckling av bataljonerna vid Troms respektive Österdals garnisoner. Notabelt är att media i Sverige rätt bristfälligt belyst denna storaffär och att det inte gjort att den svenska exportens motståndare reviderat sin uppfattning. Med en beställning på runt 7 miljarder till BAE Systems Hägglunds där kontrakt signeras i månadsskiftet juni/juli 2012 och leveranser pågår till 2018 finns alla möjligheter att den samlade exporten av försvarsmateriel, som 2011 uppgick till 13,9 miljarder kronor, kommer att stiga. Skulle det dessutom i närtid bli affär med Schweiz och ytterligare något annat land som Tjeckien eller Slovakien ifråga om Jas Gripen lär ökningen fortsätta. De krafter som ropar på begränsningar och ser exporten av försvarsmateriel som ett problem kan knappast glädja sig åt det norska Stortingets beslut. Men för oss andra är det bra med den här affären. Den har en nordisk dimension, den är helt i linje med svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen och den stärker en bransch som direkt beräknas sysselsätta 30 000 personer och indirekt 100 000.

Många som ropar på begränsningar har ett helhjärtat engagemang för fred. Ibland tar vi emellertid saker för självklara. Sverige är rätt unikt som land då vi inte haft krig eller väpnade strider på eget territorium på 200 år. Freden kommer inte automatiskt. Det är i ljuset av detta svensk export av försvarsmateriel ska ses som en del av våra egna försvars-, utrikes- och säkerhetspolitiska intressen! Nu kommer en utredning kring de här frågorna. Regeringen har antagit direktiven och partierna nominerar ledamöter till den parlamentariska gruppen. Reglerna har också förändrats genom åren. 1982 kom en ny utförsellag. Det kom krav på slutanvändarintyg 1984. 1985 och 88 skedde andra ändringar av bestämmelserna. 1993 antogs ett helt nytt regelverk (det som nu är gällande) och 2009 kom EU:s uppförandekod.

Svensk export sker inte i ett tomrum. Med hjälp av längre delserier går det att hålla lägre kostnader för svenskt försvar. Kortare delserier innebär högre priser och därmed risk för ökade utgifter ifall ett militärt försvar ska behållas eller så gör vi oss än mer beroende av att andra länder säljer till oss. Fred i 200 år kan tyckas självklart. Men den måste värnas. Därför har vi ett svensk försvar. Och därför finns också en svensk försvarsmaterielindustri. För egen del hoppas och tror jag att den utredning som nu ska inleda sitt arbete kan samla en bred politisk majoritet bakom ett nytt reviderat regelverk. Sådana här viktiga frågor bör präglas av samförstånd över blockgränserna. Det lär dock inte bli att produktion och export helt ställs om.

Hans Wallmark Riksdagsledamot (M)

Försvarsutskottet